Från mitt nattduksbord

Som så ofta annars läser jag nu flera böcker samtidigt. Överst bland dem ligger Plocka din dag av Horatius (oden i urval och nyöversättning av Gunnar Harding och Tore Janson) och L’espansione coloniale dei sardi nuragici av Massimo Pittau. Båda böckerna är gåvor, välkomna gåvor. Och båda kretsar kring eller snuddar då och då vid det Tyrrenska havet. Enligt Pittau är tyrrenerna desamma som nuraghebyggartidens sarder som är identiska med eller i alla fall nära besläktade med etruskerna. Namnet ”tyrren” har med torn att göra och nuragher är ju de mest tornlika tornen om man vill följa Pittaus tankegångar. Även om han kanske inte säger just så.

bild1-84

Jag går tillbaka till Horatius och gör det kanske mest självklara valet bland odena eller vad säger ni?

Fråga inte om när jag eller du skall nå vår levnads gräns.
Ingen astrologi, Leukonoë, röjer en guds beslut.
Bättre är det att lugnt finna sig i vad som skall bli ens lott.
Kanske Jupiter ger vintrar i mängd; kanske det blott blir den
som nu, stormande in mot stenig kust, krossar Tyrrhenos hav.
Var förnuftig och klok, sila ditt vin, hoppas ej mer på det
som en framtid kan ge. Timmarna går. Medan vi talas vid
har vår tid redan flytt. Plocka din dag, tro ej på ännu en.

Och där kunde jag ha stannat, men det gör jag inte för jag måste också berätta detta från boken om den forntida sardiska expansionen innan jag lämnar er för ikväll (en kväll som kan vara den sista). Från en liten utläggning om mufflonfåret på Sardinien och i Algeriet hoppar han till Vintergatan. Den heter ju något med ”mjölk” på många språk, men på sardiska och berberspråk heter den något som motsvarar Halmvägen – det är kanske det starka solljuset som gör att bilden av halmen kan få lysa så! På en variant av sardiska blir det bia dessa bádza. Välkomna in i min trassliga tankevärld! Eller: Frid!

bild2-84

Kommentera