Självsvåldig glimt från Världslitteraturfestivalen

Det är Festival svjetske književnosti (Världslitteraturfestival) – som det lite pompöst, men ändå så gärna kan tillåta sig, heter – här i Zagreb igen.

bild1-80

Jag hade gjort en liten – oskriven – lista över vad jag ville höra, men en förkylning lade krokben för den första punkten, den slovenske författaren Aleš Šteger. Men idag är jag tillbaka i världen utanför hemmets väggar igen, så jag tog mig till stan och gick till Dvorana Müller på Kino Europa för att lyssna på Thomas Bernhard-biografen Manfred Mittermeyer. Men det berättar jag inget om nu, för jag måste nog tänka efter lite. Det här är ju liksom direktsändning. Efter Mittermeyer slank jag över Cvjetni Trg och in på Knjižnica i čitaonica Bogdana Ogrizovića (biblioteket och läsesalen B.O.), där det pågick en uppläsning av kroatiska, italienska och portugisiska poeter. Klipp. Jag väljer en poet, venetianaren Franco Ferrari Delfino, och tar en bild av honom medan han läser en dikt om Piazza San Marco och ”I Mori della Torre dell’Orologio”.

bild2-80

Detta för att jag fastnade för en rad i dikten: ”Io scolpisco il tempo”. Jag hugger ut tiden. (Eller översätt det gärna bättre!) Efter uppläsningen, eller snarare efter allas uppläsningar, gick jag snabbt fram och högg Ferrari Delfino i ärmen och bad honom upprepa raden. Det gjorde han och så enades vi om att han skulle skicka mig dikten i ett litet urvalshäfte (kanske inte rätt ord, men nu är nu) så snart som möjligt. Kanske kunde jag översätta den till svenska…

Jag tog också en bild på ”i mori” i häftet.

bild3-80

Och här har jag hittat mig i publiken:

FSK 2017 publik

Kommentera