Småprat på Milčec

Igår kväll satt jag på K&K Milčec med Maria. Vi hade inte setts sedan början av juli – eller var det slutet av juni? – så vi hade mycket att ta igen för att veva in tiderna och återföra oss till varandra.

Vi drack det montenegrinska ölet Nikšićko bara för att det är gott. Ja, varför annars? Först grävde vi lite bakåt i vad sommaren hade givit och tagit, från Maria hade den tagit en del, men tiden i Feltre och veckorna i Venedig som italiensklärare för immigranter hade varit bra. Och jag pratade om Simpa-livet och resorna till Trieste och den lilla turen till Krka och Krška vas, det lilla slovenska ”flodäventyret”, med Igor och Londi, som gav Londi hennes badsommar och mig ett slags sinnesfrid. Och så tittade vi framåt och letade upp tider då vi skulle kunna ses; kanske kaffe i stan på fredagsförmiddagarna och någon helg för det eller det ibland. Och så pratade vi om Silvestars och Serenas internationella poesifestival Brutal, som har återuppstått och som alldeles snart ska äga rum. Nej, vi kommer nog inte att ses under festivalen, Maria och jag, var och en sitter fast i sina tider, men tillsammans kommer vi kanske att täcka allt. Ja, det kan man väl skratta lite åt, det där med tider och scheman. Och så pratade vi om vad lycka är och kärlek. Maria vet kanske mer än jag. Om man nu kan veta något.