Efter slummern i sommarens balkanska tidlöshet håller staden på att återvända till kalenderns och Centraleuropas tid. Nej, sommaren är inte slut än, egentligen är den som vackrast just nu: stark sol, blå himmel. Fast sommaren är kanske alltid som vackrast.
Stadens befolkning har återvänt till sina hem och nästan alla mina utländska vänner är tillbaka från sina länder, turisterna byter av varandra med att gå runt på gatorna och torgen. Och kalendertiden bjuder snart in till litteraturfestivalen "Festival svjetske književnosti”. Nu på söndag håller Claudio Magris inledningsanförandet på Kino Europa och det vill jag ju vara med om. Annars finns det fortfarande Bundekdagar och Londi och jag sitter ofta med vännerna på Simpa eller så strövar vi omkring i våra kvarter. Druvorna mognar vid det lilla huset vid Rapska och jag har redan smakat på dem – goda, med stora kärnor och tjocka skal. Jag får plocka för ”Han” har sagt ”samo uzmite” till mig mer än en gång.
