Igår hade vi en av de där riktigt djupa varma sommarkvällarna här hos oss. Och vi var den där speciella trion som kanske blir en kvartett förutom hundarna som ju är tre, om alla är med.
Det hela började med en fantastisk måltid hemma hos Đurđica på Zlarinska (som ni ser i seneftermiddagsljus på bilden): fyllda paprikor, vitlöksrullade potatisar och auberginer i olivolja. Alltsammans insvept i eller nersvept med ett kraftigt makedonskt rödvin. Ja, och efteråt fikon från Vodice och ett slovenskt dessertvin. Kvällen kunde ha slutat där, men nej, den fortsatte och efter lite turer hit och dit – jag sov i tio minuter mitt i alltsammans och visste inte var jag var när jag vaknade – sågs vi på Simpa igen och nu var Londi också med. Det surrade av röster både från Simpas inre dunkla rum, det yttre rummet och ”terrassen”. Det var Ivans brorson som skötte serveringen den här kvällen. Unghunden Aron – det är honom jag en gång beskrev som fladdermushyenan – kom förbi med sin husse och Heide kastade sig ner från trädäcket för att leka med honom. Och så lekte de och Londi halvlekte lite i utkanten. Det hördes rop under lindarna som vridit sina torkande löv till krokiga mönster. Jag lyssnade till märkliga historier från Hercegovina, detta land som består av stenar och åter stenar, där får och getter går fria för att alls kunna hitta några strån att suga näring ur. Jag hörde om den treåriga flickan – eller var hon två? – som om och om igen kom bort för att ingen hade tid med henne, för att alla måste vakta på djuren. Gång på gång fann de henne sovande bland stenar på berget, inte sällan intill ett nystan av giftormar. Nej, nu ska jag säga hur det verkligen var: Det var den kvinna som en gång var den där flickan som berättade historien för mig. Hennes mamma kunde inte ta hand om henne så hon fick bo hos sin moster i den där byn i Hercegovina och överallt fanns det bara stenar. Och hon lärde sig att vara trygg bland ormar. Också nu är hon alltid trygg för hon har som liten sovit bland ormar. Och hon är Đurđica och hon kan laga de underbaraste rätter…