Så var det dags för årets första bad. Jag har nog tappat smaken för kalla bad sedan jag flyttade hit, så nu badar jag inte förrän det är går att kliva i vattnet utan minsta stänk av heroism. Och Bundek är ju en korvsjö och inte ett hav, så det finns ingen anledning att bada innan man behöver det.
Efter morgonpromenaden med Londi bakom ”Patriotens hus” packade jag min lilla ryggsäck och tog trean till Držićeva, bytte till någon av de södergående vagnarna, korsade Sava och steg av vid Most mladosti (Ungdomens bro). Det var en del folk där eftersom marknaden på Hrelić inte lever bara på söndagar utan också på onsdagar, om än i lite mindre skala. Jag såg en del utbredda varor – kläder, skor, rakijaflaskor – på dukar på marken, men jag skulle ju åt ett annat håll, så jag styrde mina steg mot nasip och gick sedan ett stycke längs den vitgnistrande vägen utmed den osynliga floden.
Den ena vägkanten var full med sommarblommor, sådana som man kanske lägger under kudden till midsommar i Sverige. Jag såg blåklockor, hundloka och smörblommor och andra jag inte minns nu. Himlen var mycket blå. Någonstans anade jag en häger.
Så kom jag fram till Bundek och allt var sig likt. Tack och lov. Just så här är det väldigt bra. Jag slog mig ner bara ett litet stycke från min vanliga plats. Samma men ändå inte. Jag drack lite vatten, åt en aprikos, bredde ut mina saker och satte mig och tittade på en liten hund som simmade förbi. Det är föbjudet för hundar att bada här, men ofta är det inte så noga. Sedan simmade jag lite bland fiskarna och räknade en stund mina simtag på kroatiska. Ja, det är sådant jag roar mig med.
Jag har en ny handduk i år, en jag köpte när Alex och jag var på Hrelić för några veckor sedan. Den föreställer Istrien. Jag tycker om karthanddukar, min bästa visar den polska Östersjökusten och platser från min tyska familjs östliga historia. Men nu tittade jag på Istrien och mindes olika resor där. Jag mindes Dajla med Igor och Londi för några somrar sedan. Och det märkliga Roč från en annan resa med någon annan…
