Försommaren i staden skapar förtätningar och evenemangen hopar sig på ett sådant sätt att jag inte sällan känner att jag borde vara minst två, men samtidigt lever varje fläck sitt eget obekymrade liv, bekymren sköter sig själva. Härom dagen tog jag på måfå eller för att spårvagnen var så blå en bild utanför Glavni koldvor, den här.
När jag tittade på den efteråt slog det mig att det bilden återger är ett obevakat ögonblick. Kung Tomislav rider lite bland flaggstängerna och den stora Umjetnički paviljon ser anspråkslös och en aning barnslig ut med molnkudden på huvudet. Människorna går målmedvetet åt olika håll på ett lite lustigt sätt, som om det rörde sig om exempel på hur man gör när man går. Spårvagnen glider ut ur bilden utmed en halvcirkel som syns bäst i luften. Och solen skissar lite tankspritt på en försommardag i staden.