Votivkirche, Ebendorferstraße och tiden

De första två nätterna i Wien bodde jag på Hotel Regina alldeles invid Votivkirche, den tredje hos Imelda. När jag fick syn på den mäktiga kyrkan bredvid hotellet, tänkte jag först: Stephansdom! Men så ändrade jag mig, den har ju bara ett torn, så nej, den är det inte. Inom mig viskade det om Votivkirche, den har ju två torn och ser ut så där och… Jag fick en känsla av att veta något jag inte visste. Något talade till mig från ett långt avstånd.

Jag lät det vara så, fast något fortsatte att surra långt bak i mitt huvud. Lite senare uppe på rummet, som jag delade med min unga slovenska kollega Iva, vecklade jag upp min medhavda Wien-karta för att orientera mig och leta fram Herrengasse, som är en gata jag har ett förhållande till. Den visade sig befinna sig alldeles i närheten. Innan jag vek ihop kartan fick mina ögon syn på ett namn, de tittade liksom för egen räkning. Ebendorferstraße läste ögonen först och sedan jag. Den här gatan befann sig ännu närmare Votivkirche och Hotel Regina än Herrengasse, men det var inte det som var det märkliga. Nej, Ebendorferstraße var ju den gata, där studenthemmet där jag bodde när jag var sjutton år befann sig! Ja, och därifrån såg och ser man ju faktiskt Votivkirche. Jag sa ingenting till Iva, jag bara satt där på sängen och lät de många åren rulla över mig.