Lonely Planet

Tanken gör sina egna resor. Och kroppsligen far jag hit och dit med stadens spårvagnar och tanken åker med. Den är som ett oändligt rep, alltid fästat vid mig. Och nu tänker jag på Lonely Planet, detta märkliga namn på, ja, på vad? Resehandböcker? Är det världen som är ensam i universum? Eller finns dessa alltmer detaljerade och preciserade böcker – eller appar kanske snarare eller något annat papperslöst eller -fritt – med allt hemligare tips för att så många resenärer är så ensamma eller tvåsamma eller gruppsamma att de aldrig skulle drömma om att fråga någon på platsen om vägen dit eller dit? GPS är en förkortning för ”våga inte fråga” på ett språk som ännu inte formats. Och bilden här är från vägen hem en dag när ljuset föll på just detta sätt på den gula husväggen vid Strojarska.

bild-51

2 tankar om “Lonely Planet

  1. Måste erkänna att jag aldrig funderat på namnet. ”Lonely Planet”. Men när du lyfter fram det på det här viset blossar ensamheten, eller övergivenheten, plötsligt upp i eldskrift. Horder av resenärer som går ombord på ett tåg, ett flygplan, en liten färja – i hopp om att färden ska ta dem till en annan planet. Utopin dock näst intill omöjlig att förverkliga; vid slutmålet väntar ändå alltid samma ensamma planet. Wie auch immer, den briljanta formuleringen ”GPS är en förkortning för ”våga inte fråga” på ett språk som ännu inte formats” lyste upp min himmel. Man borde skriva ett slags lexikon, där den sortens betydelser utreds – en gång för alla.

  2. Haha, Jens, hej – och till de här uppslagsorden (Lonely Planet + GPS) kan vi väl lägga en viss ljudfil? Only the…

Kommentera