På tillbakavägen till Sarajevo från det undersköna Mostar fick vi se en stor getflock tätt intill bilvägen med sin herde och hans hundar hack i häl.
Jag tänkte på det där med fult och vackert igen, alltid så nära varandra, så till förblandning i varandra. Under tågresan var det de vidsträckta stånden av ljuvligt ljusgul primula bland smutsiga trasiga plastpåsar. Nu var det de säkert skuttande mångfärgade getterna och killingarna på den nakna skräpiga industrimarken med trista gråa husklumpar i bakgrunden. Och så de mäktiga bergen bakom bakom.
