Februari är tentamensmånad här, så det blir för mig en månad med endast vagt skisserade rutiner. Imorse gick jag längs Vlaška efter en lektion uppe i den amerikanska skolan ”på berget”. Solen lyste generöst men luften var bitande kall, men inte på något vintrigt sätt utan bara för att visa sina vackra tänder. Jag gick rätt sakta för jag väntade på att Toma skulle komma in till stan och han har ju lång väg – ända från Dubrava åker han. Himlen var blå på ett helt oemotsägligt sätt och jag tog ett par bilder ur några av mina vanliga vinklar: Vlaška med vyer upp mot katedralen och Kaptol. En härlig stad, en härlig morgon, tänkte jag utan ansträngning:
Så dök Toma upp och vi satte oss i ett utekafé med ansiktena mot solen.Vi pratade om kroatisk politik, om ett av mina extrajobb, om pengar och om Trieste. Och så fick han mina nycklar, för det är han som tar hand om Londi när jag reser bort. Det finns ingen annan jag litar på så när det gäller Londis trygghet och trevnad. Ja, när det gäller mycket annat också…