Igår kväll var det Babylon Café igen och för andra gången var vi på det ”nya stället” och ärligt talat längtar jag – och verkligen inte bara jag – tillbaka till den sunkiga lätt förkomna miljön i Kino Gričs källare. Numera är vi på Amruševa 1, på ”Witness Lounge Bar”, ja, ni hör själva hur det låter. Det är en glassigt glansig bar med silversoffor belägen mellan två domstolslokaler och namnet är så där fyndigt så man blir sned i ansiktet när man uttalar det. Och allt är minst fem kuna dyrare än på Grič och det spelar förstås roll för de studenter som brukar komma. Och röka får man inte och det är några glada åt, men även om jag inte röker, så hör jag inte till dem. Rökning har andra sidor. Den ryska gruppen, som leds av Ekaterina, som själv är student, har avvikit och bildat ett eget Babylon, troligen i Gričs källare igen. Det är rent och propert på Amruševa 1, men liksom inte riktigt levande.
Men vårt svenska bord hade trots den fåniga yttre miljön en av sina toppkvällar. Vi var sex personer och de flesta av oss kände varandra, men Igor från Split var helt ny. Han berättade att han lärt sig svenska hemma med hjälp av lite böcker och internet. Det här var så vitt jag förstod första gången han var med i riktigt samtal på svenska. En sak jag kommer ihåg är hans lilla berättelse om hur han suttit i en buss någonstans vid Split och där hört några tala svenska och en av dessa hade då visat sig vara den svenske ambassadören. Igor hade lyssnat noga på dem och upptäckt att de var på väg att stiga av på fel ställe, så likt en deus ex machina hade han rest sig och ingripit med några väl valda fraser på svenska och på så vis hindrat dem från att begå misstaget. Sådant gillar jag. Annars minns jag inte mycket av vad vi pratade om, men jag minns att vi var glada och att det var en bra kväll. För Babylons ledardamer presenterade jag sedan vår ”svenska” lösning på problemet med den nya lokalen. Nej, vi tänker inte svika utan vår väg är en ironisk kompromiss. Vi startar vårt eget Babylon mellan ”Witness Lounge Bar”-varven. Grič en gång i månaden med rök, betongväggar och billigt öl och vin. Vi kan ju inte alltid sitta ”bland Sanaders advokater”.