Jag har fått en bok om jugoslaviskt naivistiskt måleri. Den heter Naivno slikarstvo Jugoslavije, är skriven av Boris Kelem och kom ut 1969. I den hittar jag både sådant jag känner igen och sådant som är nya bekantskaper för mig. Namn som Generalić, Feješ, Rabuzin och Kovačić är gamla bekanta och jag känner igen en rad målningar. Den allra första bilden i boken är målad av Eugen Buktenica. Honom har jag inte hört talas om tidigare och lustigt nog fastnar jag genast för just denna bild. Den heter ”Ribarski konvoj” (ribar=fiskare) och den återger ett stycke hav och ett kalt dalmatiskt ölanskap i blått och vitt och så konvojen förstås och där finns några varmare färgpunkter på männen och båtarna. Jag läser att konstnären är från Šolta, en liten ö söder om Split och strax väster om Brač.
Jag tänker något vagt om att det nog inte är högsommar på bilden, kanske är det vår. Den jämna harmoniska rörelsen framåt tilltalar mig och det vita vågskummet verkar ditkladdat av en barnhand. Så där skulle evigheten kunna se ut utan att vara skrämmande. Och männen är lite lagom klumpigt formade, men ändå har de fått liv inblåst i sina kroppar och ansikten. Ljuset över klipporna i den främre – jag menar den vänstra – delen av bilden hör inte till tavlan. Det är min lampa som försöker lura oss. Men skuggan i vattnet är inte min utan den har Buktenica placerat där.