Rab på försonande avstånd

Nu när regnet fallit här och hettan i alla fall tillfälligt trängts bort framstår gryningsbilderna från Suha Punta på Rab som hämtade ur en lycklig dröm. Jag tittar igenom dem och väljer en, hade kunnat välja någon av tio-tjugo andra lika gärna. Den här är från en av de första morgnarna, kanske den allra första. Bilden är tagen ögonblicket innan solens strålar når över talldungarna på andra sidan viken.

bild-33

Jag ser på den med ett dubbelt perspektiv. Minnet från skräcken för den annalkande hettan är ganska färskt, så det hävdar ännu sin plats och tittar utifrån en försvarsställning på det sköna spektaklet och önskar sammanbitet att solens strålar stannar bakom berget. Från det svala nuet i en stad som just badats i regn ser jag på morgonrodnaden med längtan och tänker att där, i den viken skulle jag vilja vara både nu och sedan…

Kommentera