Någon gång – rätt sällan faktiskt – tar jag mig en kava s mlijekom i en av mina två närmaste barer. Jag gör det bara när det känns riktigt lockande och sådant går aldrig att förutse. Som rutin är det ingenting – för mig. Nå, nyss kände jag mig lockad och steg in i husets bar eller rättare sagt upp på trädäcket där uteborden står. Londi dammsög golvet eller däcket, men hon hittade bara någon lite brödrest. I barerna här serveras eller säljs inte det minsta chips eller den ynkligaste brödpinne, men man får ha med sig stor köttstycken om man vill och bröd förstås och det var väl från ett sådant medhavt bröd som biten fallit. Jag beställde mitt kaffe, tilltalades vänligt med susjeda ("granne" i femininum), fick kaffet och drack det och lite av vattnet i det obligatoriska vattenglaset. Och så tittade jag lite på prislistan, jag gör det ibland.
Ja, suddig bild, men kanske ser ni ändå att 0,5 och 0,33 av ölet Karlovačko kostar exakt lika mycket: 12 kuna. Här får man skylla sig själv om man vill pilla med småflaskor.