Härom dagen åkte jag över Sava till Novi Zagreb. Nej, egentligen är det inget särskilt med det. På hemvägen tog jag några grådaskiga bilder genom spårvagnsfönstret. Här är en, ja, ingen av de andra var vackrare eller fulare heller för den delen:
Floder förbinder och det är svårt att undvika att tänka på detta, när man ser ut över det strömmande vattnet. ”Var har du varit? Vart är du på väg?” löper tanken. Jag låter en textstump ur svenskspråkiga Wikipedia svara:
Floden flyter genom Slovenien, Kroatien, Bosnien-Hercegovina (som del av gränsen mot Kroatien) och Serbien och rinner ut i Donau vid Belgrad.
Men detta är förstås inte den djupare sanningen utan bara ett slags räcke för tanken. De verkliga svaren finns någon annanstans och de handlar om detta med oavbruten förändring innesluten i varaktighet. Detta som Hesse lät färjkarlen Vasudeva meditera över, där vid den indiska floden.
Jag har skrivit om Sava så många gånger att den ena gången för länge sedan runnit in i den andra och den tredje och den…