Jag kör fötterna djupt ner i vardagen

Vi är tillbaka i vardagen igen efter jul, nyår och trettondag, Londi och jag. Det känns hemmastatt och välsignat. Nej, vi har inte varit bortresta, men våra vägar och liv har varit andra än vanligt under en tid. Vi går rundan till Mandarinmannens plats igen, kanske kommer han på lördag med nyplockade mandariner från landet innanför Makarska, vem vet? Och jag tar spårvagnen till ”Fakulteten” igen, åker de sju hållplatserna och ser de välkända vyerna utmed den vanliga sträckan av Vukovarska genom fönstret. Jag kör fötterna djupt ner i vardagen och de fjärran länderna smäller ihop som kartor på rullar bakom tankens horisont. Det heliga hemliga livet tar vid igen och stryker runt husknutarna här i kvarteret. Allt är laddat med mening.

Igår sa någon, som jag känner ganska väl, att fotografiet och filmen har med död och dödslängtan att göra. Någon annan – som jag känner mindre väl – sa att vår tids maniska fotograferande gör att många andas mindre djupt än människor gjorde förr. Så – som en liten, mycket tillfällig besvärjelse – ingen bild idag.

PS Jag har just upptäckt att det händer saker i Ola Klippviks Vikboblogg igen, inte minst just här.

Kommentera