Piadina-intermezzo

Kväll i Zagreb. (Sen kväll med lukt? Seg kväll med lugn?) Ljum kväll och jag är på väg till Daniela på en piadina-kväll. Att jag av misstag stiger av en hållplats för tidigt gör ingenting och jag tänker att det här är kanske den sista sommarkvällen, så jag vill gå i den.

När jag kommer är allt redan igång, vinet som inhandlats på en agriturismo strax norr om Zagreb flödar och Daniela och Gianni bär fram en ström av piadine och crescioni från Cesena i Romagna. Alla utom en chilenare och jag är italiani och stämningen är så där lätt, smidig och uppsluppen som den gärna blir när den italienska själen får spelrum och kan spira och frodas – på sitt väldigt kroppsliga sätt.

3 tankar om “Piadina-intermezzo

Kommentera