Under rubriken ”Skrivena blaga” (Gömda skatter) såg jag igår tillsammans med Iva en fascinerande version av Der Rattenfänger von Hameln på Kino Europa under Animafest. Filmens titel var Krysař / Svirač iz hamelina och det rör sig om en tjeckoslovakisk-västtysk samproduktion från 1986. Grym, vacker, skulptural och full av märkliga detaljer, som till exempel flöjtspelaren ledade metallfingrar, byggnadernas svindlande skeva smalhet (man kunde tänka på Thomas Manns beskrivning av husgavlarna i Lübeck i Tonio Kröger, ja, alltid Tonio Kröger). Och alla dessa råttor och underliga kineser eller Hameln-bor. Och floden som alla drunknade i på ett förfärande sätt. Till en del var det kanske en råttfångarhistoria ur råttornas perspektiv, men också en historia om gnistrande rikedom, girighet och snöd vinning och oundvikliga straff. Råttfångarens ögon – det rör sig en tecknad film, glöm inte det! – är så vackra och sorgset djupa. Särskilt efter den bestialiska gruppvåldtäkten och mordet på hans älskade.
Nej, som ni ser kan jag inte berätta händelseförloppet på ett övertygande sätt. Låt det bli vid en dröm och läs i stället om den gamla sagan om råttfångaren från Hamlen och invänta ett tillfälle – det kan komma – att se denna egendomliga filmversion. Och klipp gärna ut det här vykortet och skicka det till någon ni tror förstår.
