Läsning i ”parken”

Igår eftermiddag satt jag någon timme på en bänk här i ”parken” med Londi vilande vid mina fötter. Jag läste en av novellerna i den ryska antologin Cirkelns kvadratur, som jag så småningom ska recensera eller i alla fall skriva om. Bokens författare är alla unga och de har alla mottagit det ryska Debutpriset. Jag var inne i Andrej Simonovs halvkvävt absurda berättelse ”Hemmaliv under jorden”. En son, hans mor, moderns nya man och morfadern för en märklig existens så långt ifrån varandra som möjligt i en liten lägenhet. En ljum vind gungade valnötsträdets grenar och jag läste om sonens födelsedag:

Han hade antagligen inte heller ställt upp på födelsedagsfirandet om det inte varit för Arsenij Michajlovitj. Denne tog på sig sin fina polisskjorta, bad de andra klä upp sig och spankulerade omkring i lägenheten medan han berättade anekdoter om Turgenjev ur en biografi som han läste på sin fritid. Han tyckte att alla sallader hade lyckats mycket väl, att mamma såg strålande ut, att Kolja hade blivit så mycket manligare och att Viktor Petrovitj inte hade lämnat sina strategiska positioner – när Arsenij Michajlovitj nämnde dessa positioner klappade han morfar på axeln och de skrattade båda. Denna optimism gav morfar anledning till fler lustigheter och han följde Arsenij Michajlovitj överallt medan de pratade en sådan smörja att mamma bara rullade med ögonen och Arsenij Michajlovitj blundade förtvivlat.

Någon sida längre fram hettar det plötsligt till:

”Vems födelsedag är det vi firar?” exploderade morfar.
”Jag vet inte”, svarade Kolja som redan var ute i korridoren.
Ett glas kom flygande efter honom. Kolja grep efter en tallrik i köket för att krossa den till svar, han slog den mot bordshörnet men tallriken höll – i nästa sekund hade han insett hur absurt det var att krossa porslin men han undvek att ställa tillbaka tallriken och placerade den i stället vid vädringsfönstret.

Framför Londi och mig hade, medan jag läste detta, en av katternas skyddsänglar börjat duka upp mat på en bänk. Katterna – som ju kan klockan – var redan där och sträckte sig flinkt och behändigt efter det som serverades.

Londi följde det hela uppmärksamt med lätt höjda öron och jag tappade åtminstone för en stund kontakten med Kolja och morfadern och lät boken sjunka ner i knät.

≈≈

PS Förlaget är Ersatz och översättningen är gjord av Kristina Rotkirch.

Kommentera