Wien – ett vardagsrum med hästar

Kanske var det ändå Wien som överraskade mig mest under den gångna resan. Jag förstår och förstår inte denna stad. Det lustiga är ju att jag begriper allt vad folk säger där och jag tycker inte att wienarna är särskilt olika mig, fast jag vet ju att jag saknar några dimensioner eller historiska lager, att jag på något vis kommit in ”från skogen” alldeles nyss. Men det gör ingenting för jag har i alla fall detta att jag kan ta emot stadens trollkraft.

Genom tre bilder, som jag överlåter åt någon enstaka kännare att identifiera, vill jag visa er mitt tillfälliga Wien som vardagsrum med hästar, som monument som upptar halva himlen, som grändens kyrkofäder med duvor av sten eller kött och blod i famnen.

13 tankar om “Wien – ett vardagsrum med hästar

  1. Duvan har kanske rent av sitt rede i famnen på statyn med biskopsmössa(?). Duvornas reden är ju synnerligen spartanska – ett par pinnar i kors räcker som underlag.

    Fina byggnader, det kantiga huset med olikstora portar/öppningar och mörka rektangeldekorationer och det gula med sina olika fönsteröverstycken.

  2. Vilka vackra bilder du tagit! Jag var i Wien förra sommaren och införskaffade parfymer, böcker, te och choklad från Julius Meinl och annat som inte finns att få i Sverige. När jag kom hem visade det sig att det jag saknade mest var doften av hästbajs på gatorna.

  3. Agneta, ja, kanske rör det sig om ett rede. Jaha, så de har det så spartanskt! Ja, jag blev förtjust i den här lilla gatan alldeles intill där Imelda bor, alltså den med biskopar och duvor och olikstora fönster.

    PS Jag har inte glömt det här med de två arkitekterna, men jag ligger lite efter. Hoppas komma ifatt runt påsk.

    Jenny – tack, ja, den där hästiga atmosfären är en viktig del av Wien!

  4. Na herst!Pist deppat? Förstår du allt som sägs? Det är mer än de flesta wienare gör! Men bra: då blir du alltså inte förvånad när du köper Paradeiser och Ananas och får tomater och jordgubbar. Att du vet vad Beuschl är har jag ju själv kunnat konstatera.

    Sevas madln und buam.

  5. Kanske är jag lite hemmablind, Bengt, i betydelsen ”van att förstå oerhört mycket mindre” men skulle det vara något jag inte förstår, så är det bara att fråga och vips fattar jag, vilket minsann inte alltid är fallet här. Sedan är det ju så att jag översatt Elfriede Gerstls poesi och läst hårt skruvade romaner av Herbert J. Wimmer. Dessutom är ju Zagreb rent språkligt (när det gäller ätbarheter) ofta en lillasyster till Wien. ”Paradeiser” heter ”rajčica” (och ”raj” är ”paradis”) eller rakt av ”paradajser”. Tu imamo sve – Här har vi allt – även ”kremšnita”. Och vad ”madln” och ”buam” är vet jag förstås.

    Tack Gabrielle – en underbar gränd strax intill där min väninna Imelda bor.

  6. ”Na, hörst du! Bist du doof?” Sådär ungefär, eller? Har alltid tyckt det är kul med dialekter.
    Å, Bodil, om du visste, vad du har fått mig att längta till Wien igen.

  7. Marlena, jag får faktiskt också lust att åka dit igen; vet inte om det beror på de där vardagsrumshästarna eller det märkliga polsk-kyrkliga äventyret med Bengt och Moni eller om det är något mera allmänt…

  8. Delvis förstår jag Schwäbisch och genom det också somligt på österrikiska dialekter.

  9. På tal om kofferten så finns i den visans text:
    »Oder eine Sommernacht still beim Wein in Wien.«

  10. Es wird a Wein sein, und mir wer’n nimmer sein,
    D’rum g’niaß ma ‘s Leb’n so lang’s uns g’freut.
    ‘S wird schöne Maderln geb’n, und wir werd’n nimmer leb’n,
    D’rum greif ma zua, g’rad is’s no Zeit.

    An echte Weanalied

Kommentera