Nama

När man har bott några år på en plats är det lätt att ens vägar börjar stelna till och bli till vanor. Man går som man brukar, tar den vägen men inte den. Alltid, eller nästan alltid. Det krävs en gäst för att man ska rycka upp sig ur spåret och beträda ny mark. Så i fredags, när min syster Nilla ännu var här, satte jag för första gången min fot i varuhuset Nama vid den stora affärsgatan Ilica. Detta skedde alltså först i dessa dagar, trots att jag då och då känt en viss nyfikenhet, när jag tittat upp på byggnaden. Det rör sig om ett varuhus med gamla anor. Genom en god vän hade jag dessutom fått ögonen på ett vykort från ”gamla tider” med dessa märkliga interiörbilder:

Men tills helt nyligen nöjde jag mig alltså med att undra över hur det kunde se ut inne i byggnaden. Så där som man gör, när man är säker på att något alltid kommer att finnas inom räckhåll. ”Någon gång ska jag gå in och titta.”

Så var vi då plötsligt därinne i denna originella jugendskapelse. Jag fascinerades av takhöjden i det centrala rummet och allra mest av taket med dess glasinfattningar. Vi strosade omkring lite, köpte någon obetydlighet och tittade på gallrens dekorationer och gång efter annan sögs blickarna upp mot det blå taket med dess guldslingor och -figurer. Jag kommer nog tillbaka…

Den historiska bilden på interiörerna från Kastner&Öhler har nu lockat mig till lite letande. Dels har jag talat med ytterligare en vän om varuhuset, dess namn och dess historia och utifrån det jag fått veta rotade jag runt lite på nätet och fann till exempel detta om varuhuskedjans historia, för det är en kedja, en kedja från Dubbelmonarkins tid:

Der Buchhalter Carl Kastner, 24, und der Verkäufer Hermann Öhler, 26, gründen am 1. April 1873 in Troppau (heute Opava in Tschechien) die „Kurzwarenhandlung Kastner & Öhler“. Hermann Öhler ist ein geschickter Einkäufer, während Carl Kastner die Warenmanipulation (Produktion bzw. Anfertigung von Waren, oftmals in Heimarbeit) ausgezeichnet beherrscht. In den kommenden Jahren entstehen mehrere Niederlassungen, unter anderem 1879 die Niederlassung in Agram/Zagreb. Länk.

I Zagreb och resten av dåvarande Jugoslavien fick varuhusen efter 1945 namnet Nama, som är en förkortning för Narodni Magazin och dessutom betyder namnet ”för oss”.

4 tankar om “Nama

  1. Underbart vykort! Jag blir helt förtrollad av såna interiörer. Och varuhuset ser ju fortfarande väldigt fint ut idag. Jag såg en del liknande byggnader i Hamburg i november.

  2. Hej Björn, ja, fantastiskt varuhus, tyvärr på det ekonomiska fallrepet efter vad jag har hört, men kanske kan det vända…

    Jag gillar också bilderna på Kastner och Öhler. Så k.u.k.!

  3. Tyvärr på det ekonomiska fallrepet, säger du. Som så mycket annat i vår värld just nu, får jag lägga till. Det är en vansklig balansgång för nästan alla verksamheter just nu. Ja, bilderna på Hermann och Carl är bra. Jag gillar speciellt att man ser en hand på Carls axel. Vems är den kan man undra.

  4. Oj, Björn, den där handen såg jag inte! Ja, den ger absolut något extra åt bilden. Och du kallar dem vid förnamn och då kommer de lite närmare – dessutom är de ju så unga.

Kommentera