Den lilla världen, det är den som sträcker sig så långt som våra steg en vanlig dag kan ta oss, det är den som håller våra nätter och vet om de bär ångest eller ro eller bara medvetslöshet, det är den som rymmer de kända ansiktena och leendena, klappen på axeln, det gemensamma skrattet, de vackra makedonska sångerna om kärlek och död sjungna med sprucken röst. Ibland kliver jag för en stund ut ur den lilla världen för att tala om den större, om politik och världshändelser, eller om konsten och litteraturen. Men strax är jag tillbaka i det lilla för det lilla är ändå det som är själva kärnan och andningen.
Londi härom dagen vid hästhagen vid Veterinarski fakultet
Den lilla världen är platsen som tanken och idén tar avstamp ifrån. Den är allt annats förutsättning.
Tänk att man kan bli så söt, som Londi…
Trodde först hon bar bandage om höger framtass, lilla stackaren.
Ja, alltid söt. Hon hade bandage om höger framben för att hon fick dropp, fast nu slipper hon det.
Aha… då var det ett bandage ändå? Tyckte det såg ut som ett av höstlöven, som hade krullat sig kring hennes fot. Hm. Får ta och önska mig ett par läsglasögon i julklapp i stället för ett par nya fårskinnstofflor och en flaska cointreau…
Hälsa henne hursomhelst från Vikbolandet!
Ja, något att läsa höstlöven med är bra att ha. Jag har framfört hälsningen till Londi som ligger och snusar i fönsterhörnan.
Så ni har frost… här är det milt, inga vantar behövs.
Vackra ord, Bodil!
Citat från Almqvist: ”de, som ej vilja förstå det lilla i världen, förstå säkert ock ej mycket av det stora”.
Märkligt detta att Almqvist dyker upp nästan dagligen i mitt liv…