Den första november

Det är den första november. De stora bananbladen vinkar klargröna inifrån ”Patriotens” trädgård och björklöven börjar – nästan omärkligt – skifta i gult. Tallarna är som alltid sig själva.

Ja, vi går här i solen längs gräskanten, Londi och jag. Tiden verkar vila. Jag tänker lite på Danmark, för jag hörde nyss en sång på danska, en sång av Per Fjord. Lite vagt längtar jag till Danmark. Jag är ju egentligen aldrig i Danmark, men då och då reser jag igenom landet och då brukar jag försjunka i landskapet, denna växling mellan lågt grönt land och vida blåa vatten och jag tänker att det är något oerhört, detta med de många öarna, och att det ibland verkar som om nästan ingen är medveten om detta, inte så som man tänker på de grekiska öarna i alla fall. Varje gång jag reser igenom letar jag fram en liten vit gård med mörkbrunt korsvirke och gröna fält som sluttar ner mot vattnet och jag tänker att där… Det är alltid sommar.

Ja, Londi är lite bättre igen och genast börjar mina drömtankar pröva sina vingar på nytt.

2 tankar om “Den första november

  1. Vill bara berätta att idag den 1 november åt vi vår lunch ute i solen på en servering i Wienervald. Om det är ”global warming” ställer jag upp.

    Jag har definitivt inget emot Danmark och känner landet ganska bra. Men kan man säga att det är vackert? Och så regnar det för det mesta och de har konstiga pengar. Jag tänker alltid att danskar förhåller sig till svenskar som österrikare till tyskar. ”Pseudoskandinaver” är en term som jag möter ibland. Danskar tar livet lättare tror jag och det är ju ett sympatiskt drag.

    ”Livet er inte det vaerste man har
    om lidt er kaffen klar”

  2. Hej Bengt,
    jag var tvungen att titta efter om jag sagt något om ”vackert” i texten. Det hade jag inte, fast du har ju förstås rätt i att det var det jag menade. Säkert regnar det ofta där, men det gör det ju i Sverige också. Jag tycker mycket om hav och öar och när jag reser genom Danmark med tåg (förr med bil), så ser jag så tydligt de här gårdarna som ligger något stenkast från havet. Samtidigt får jag en känsla av att befinna mig i ett miniatyrlandskap, eftersom alla de här öarna är så låga och små. Ja, och det brukar vara sommar när jag far förbi.

    PS Här hade vi 25° om dagarna till alldeles nyligen. Nu ligger temperaturen väl på 18-19° under den varma delen av dagen. En dag blev det bara 15 och genast började man muttra om ”zima” (vinter).

Kommentera