För något år sedan utnämnde jag Siena till världens vackraste stad. Denna sommar tillbringade Londi och jag en kväll, en natt och en morgon i den lilla staden Bamberg i Oberfranken och när vi gick där på broarna över Regnitz och såg korsvirkeshusen blicka ner i de forsande vattnen, tänkte jag att detta är sagolikt vackert. Bamberg har just en sagostämning över sig med något mörkt som drar underifrån. Vissa av husen på broarna ser på sina ställen oroväckande tunga och lutande ut; de som byggde dem har liksom lekt med jämnvikten. Bortom floden känns marken stadigare och de gamla gatorna och gränderna med sina släta stenar slingrar sig behagfullt.
Vi kom dit en ljum kväll och lyckades bosätta oss i ett litet hotell i det inre av staden, så vi kunde sedan utan ansträngning flanera från bro till bro, ibland ut på platser fulla med människor som drack öl och lyssnade till musik från små scener, ibland in i tysta små gränder, ibland över mörka vatten som här och där kastade vitt skum.
Vi sov fridfullt natten igenom i vårt lilla rum, åt vår frukost i frukostrummet och ingen hade något att säga om att Londi råkar vara hund. Och så gick vi ut i morgonen och jag tog några bilder. Så här:
Hej Bodil,
Jag skulle dagligen vilja ösa beröm över både dina texter och bilder. De är mumma för själen.
Skönt att du är tillbaka.
Hej Bodil, här är jag igen efter långt uppehåll – vilka fina bilder och intressant läsning om Bamberg och Split. Det är nästan farligt att läsa din blogg för man blir så sugen på att lätta ankar… Fast man vill vara hemma och uträtta något också. Ne strepjeti (fann ordet i min slovakisk-kroatiska ordbok som jag fick av en slovak i slovenska Nasice) – jag ska hålla mig hemma ett bra tag framöver! Får resa med hjälp av din blogg i stället.
Rättelse: ordboken fick jag i Nasice som ligger i SLAVONIEN och inte någon annanstans! Har för övrigt beställt några böcker av den kroatiskättade författaren Marica Bodrozic som har fått mycket fin kritik. Hon bor i Tyskland och skriver på tyska. Känner du till henne?
Tack Marlena! Jag är glad att ha dig som läsare och ”bildtittare”.
Per,
jag får nog också ligga för ankar ett tag framöver, mitt resande nu består i återblickar på resor jag har bakom mig. Nej, jag känner inte till Marica Bodrozic – jag får väl läsa vad du skriver om henne så småningom…