I det inre av Istrien inte så långt från Roč ligger Hum, världens minsta stad, najmanji grad na svijetu. Man kan fråga sig hur något sådant kan avgöras, men det verkar gå bra. Mellan Roč och Hum löper den glagolitiska vägen med en rad minnesmärken över den gamla glagolitiska skriften.
Hum har rötter i tidig medeltid och består av en tät samling vackra gråa stenhus med några smala slingrande gränder emellan. Stadsmuren omsluter det hela med sitt stenbälte.
Turistgrupper som då och då strömmar in skapar absurda fläckar av färger och ljud i stadens stilla stenvärld. Men tiden som vi främlingar tillbringar i Hum är så kort att det är som om den inte funnits. Balansen är återställd innan den hunnit rubbas.
Londi låter sig inte lockas med på någon stadsvandring i hettan. Hon ligger i skuggan av en rosenbuske och låter rosenbladen singla ner på sin päls.
Jag har inte semester än på några veckor, så jag njuter av bilderna från dina resor. Trieste, så lockande det verkar! Dit vill jag åka någon gång. För att inte tala om världens minsta stad. Bildmotiven är välvalda och jag kan känna värmen ända hit!
Tack Jenny, för din kommentar här. Jag har väl inte heller just semester, men Zagreb ligger bra till för små veckoslutsturer till Trieste och Istrien. Och jag suger länge på karamellerna och sprider ut bilderna över fler dagar här än resorna i verkligheten innehöll.