Upprepar sig livet? Eller är det bara jag som är lite trött och avtrubbad och inte lägger märke till det evigt nya i allt?
Igår kväll stod jag en ganska lång stund i det öppna fönstret, kände den ljumma luften och hörde rösterna från parken och baren välla in i balkongrummet. Jag tänkte att jag ville hålla kvar stunden, fastän den egentligen inte innehöll mer än just lite ljum luft och spridda röster. Londi låg vid mina fötter och upplevde kanske något liknande men utan att vilja förmedla det med tankar klädda i ord.