Det här med pengar

Härom dagen samtalade jag med min dotter Alex, som sedan några år lever i Bologna, om skräcken för kontanter som verkar ha en speciell spridning i Sverige. Jag mindes hur jag försökte köpa tågbiljetter till Lübeck för Londi och mig förra sommaren. Först fick jag veta att stationen var ett omöjligt ställe för sådana inköp och sedan, när jag till sist hittade en resebyrå som sålde tågbiljetter, visade det sig att man där inte ville ta emot reda pengar, bara kort. Enligt Alex finns det numera banker i Sverige, där man inte kan ta ut pengar och uttagsautomaterna blir färre och färre. En amerikansk vän till henne beklagade sig nyligen över det svenska anti-cash-samhället. I USA har man tydligen inte gått lika långt för att inte tala om hur det är i Tyskland, där pengar fortfarande används vid de flesta inköp eller i Italien eller i Kroatien… Vi funderade över vad som händer, när pengar som man kan hålla i handen helt försvinner: man kommer inte att kunna handla av torggummor, man kommer inte på ett meningsfullt sätt kunna gömma lite pengar i madrassen (för de blir säkert snart ogiltigförklarade av bankerna), man kommer inte kunna gör små privata affärer där pengar är inblandade, det måste bli byte av saker i stället, man kommer inte att kunna ge en tiggare en slant. Och som min australiensiske bror, som jag sedan talade med om detta, sa, man kommer inte att kunna köpa ölen en i taget utan i stället en hel back på en gång på kort och det är ju inte lika trevligt.

Nå, det här vi sa till varandra är väl bara lite löst spånande och pekar väl knappast ut några katastrofala följder av kontanternas försvinnande. Men jag kommer inte ifrån att det kan vara något allvarligt och skadligt med detta. Om pengar som går att hålla i handen eller gömma i madrasser eller bildörrar helt försvinner, kommer allt kapital att finnas i bankerna och kontrollen över vad den enskilda människan äger i pengar kommer att vara absolut – från bankernas eller statens håll eller från statliga bankers håll. Och det kommer då sannolikt att uppstå parallella ekonomier – ja, de finns väl redan – den bankkontrollerade (om jag uttrycker det så för enkelhetens skull) och den för enskilda människor som helt eller delvis kommer att lämna den monetära ekonomin och alltmer gå över till byten av varor och tjänster. Eller är möjligen detta något bra? Fast det blir väl rätt komplicerat och ett återtåg från en från början praktisk utveckling. Om man till exempel vill köpa ett hus eller en lägenhet, vad ska man betala med? Guld? Smycken? Bilar? Mark? Och vad händer i sprickan mellan den penningbaserade ekonomin och byteshandeln? Kommer pengarna efter ett tag att bli värdelösa? Och handeln, kommer den att avstanna eller åtminstone sakta ner? Det är möjligt att detta har fördelar för jordens alltmer utarmade tillgångar, men många kommer kanske få hårdare liv. Och om man vill resa och inte har egen bil, hur ska man betala blijetten? Och har man bil, vad ska man köpa bensinen för? Bensin kommer kanske bli ett slags pengar. Så länge det finns bensin. Man måste kanske gå till fots mera. Eller rusta upp cykeln – för ett par bra läderkängor kanske eller med egna händer, det är väl bättre för kängorna behöver man väl.

Eller nej, om de här ekonomierna verkligen är parallella, alltså existerar sida vid sida, så kanske den där växande byteshandeln kan bli till ens ekonomiska frirum, det område där storebror Banken/Staten inte ser en och hur detta fria område sedan undan för undan kommer att växa är svårt att förutsäga… För bankerna idag ger inte några räntor att tala om, på sin höjd ”garanterar” de att de pengar vi har där ännu inte är ogiltliga.


er "ekonomiska tänkare"

11 tankar om “Det här med pengar

  1. Kommer spontant att tänka på Julie Zehs artikel i DN för någon tid sen, jag tror i och för sig att du läste den men jag skriver in länken här i alla fall
    http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/en-timme-fran-berlin-ar-krisen-konstant

    Och som jag minns Zagreb från mitt korta besök med de lokala marknaderna och gumman på spårvagnen som drog en Dramatenvagn full med kålhuvuden, så misstänker jag att delar av Zagrebs befolkning redan lever som den östtyska befolkning Zeh skriver om.

    Den totala paniken vad gäller pengar i Sverige tror jag delvis beror på alla de här rånen man haft av värdetransporter – något i den svenska förträffligheten klarar tydligen inte att försvara pengarna så att säga. Det brister nånstans i maskineriet. Jag vet inte var.

    I Frankrike är det tämligen otänkbart att ta bort pengarna, tror jag, även om det också finns här finns en massa bank(kontor) som inte har pengar. Men utvecklingen, om det nu är en utveckling, har inte alls gått lika långt.
    Samtidigt är det så att man inte kan göra nånting i Fr om man inte har ett bankkonto. Och ett bankkonto kan man inte öppna utan att ha en fast adress + en inkomst eller en garanti från någon annan som har en inkomst. Redan nu ställer det till trassel för en massa människor, en sån där Moment 22-grej uppstår lätt, särskilt för människor som inte ännu lyckats etablera sig på något vis.

    Jag håller helt med dig om att det inte alls känns bra med en värld utan pengar. Total insyn i hela våra liv blir det ju, från företag, myndigheter och banker?
    Jag gillar verkligen inte heller idén.

  2. Jo, jag läste Julie Zehs artikel (på din inrådan) när det nu var och det är möjligt att den fanns med i bakhuvudet medan jag pratade med Alex och med K. eller sedan, när jag skrev det här, fast inte på ett medvetet plan, för då hade jag nog refererat till texten. Men det var nog mer mina iakttagelser i vardagen här i kombination med de här konstiga anti-reda pengar-upplevelserna i Sverige, som drog igång tankarna. Ja, och så det som mina samtalspartners sa om saken.

    Nu ser jag att resonemanget är ganska slappt hopfogat och liksom inte riktigt ”färdigt”. Å andra sidan vet jag inte hur långt jag skulle komma, om jag försökte bygga upp det hela noggrannare. Mina grundkunskaper är nog för grunda och min överblick inte särskilt vid. Det hela handlar mest om något jag ”känner på mig”, alltså jag känner ett obehag inför det som jag uppfattar som en allt obarmhärtigare kontroll av allt man gör, inte bara när det gäller köpa, sälja, äga, spara utan också var man är, vart man åker, vad man säger eller skriver i sitt privatliv. Och samtidigt medverkar jag ju själv glatt till att göra mig mer kontrollerbar, inte minst genom allt jag skriver här. Fast jag kan naturligtvis säga att allt jag skriver här är fiktion eller halv/kvarts/x-dels/fiktion.

    Jag halkade visst ur ämnet lite, men det kanske inte gör så mycket. Det går ju att rätta till.

  3. Du har nog alldeles rätt i att vi är övervakade via våra bankkort. Det märkte jag när vi inför sommaren fick ett välkommen-tillbaka-brev från Kalix, från en livsmedelsaffär där vi brukar handla på sommaren.

    Din fråga ”kommer pengarna efter hand att bli värdelösa?” fick mig att tänka på dem som gömmer sina förmögenheter i ett bankfack för att få tillgång till bostadsbidrag.

    När min bror vid sitt besök här försökte växla till sig svenska pengar på Swedbank, fick han veta att de inte längre handlar med kontanter. Däremot gick det fortfarande bra på Handelsbanken.

    Men nu är det andra frågor som diskuteras här. Ett förslag från någon inom Centern att införa månggifte i Sverige.
    Man tar sig för pannan.

  4. Vad säger du, Marlena? Månggifte? Vem är det som föreslår detta och på vilka grunder?

    Vid sidan om antar jag att det bara är kvinnorna som ska vara många, för det kan väl knappast vara fråga om jämlikhet eller jämställdhet i detta. Ja, det blir det inte ändå förstås i ett äktenskap mellan en och många.

  5. I medierna kan man läsa att ”fri invandring, slopad skolplikt och månggifte är delar av innehållet i förslaget till nytt partiprogram för centerpartiet”.
    Nåja, man kanske bör kontrollera sanningshalten i detta ..
    Men det debatteras flitigt just nu.

  6. Det går för det mesta utmärkt att ta ut en mindre summa kontanter var som helst där man handlar regelbundet; Ica, Coop, Systemet, whatever. Ingen stort problem. Om man inte dealar med många tusenlappar samma dag.
    Min bank har betett sig alldeles utmärkt de få gånger jag behövt deras hjälp. Men kontanter dealar de mycket sällan med.

    Men det där antika handelsbytet har jag förstås sett en del av i Grekland, och även i Lappland, där man kan byta älgkött mot öring, och öring mot hjortron, och hjortron mot en scootertur.
    Men men, ju mindre pengar man har, desto mindre fördjupar man sig i de här problemen. Men det var en tänkvärd text från ditt hörn av världen. Läste och Julie Zeh.s för en tid sen. Lite skrämmande, eller mycket, beroende på hur långt ifrån centrum man befinner sig.

    Någon månggifteslag behöver man heller inte bekymra sig för, det förslaget är redan överkört av centern själv. Bra va?

  7. Immobilier eller fast egendom, hus och mark är förstås bättre att ha för det ÄR något MED SÄKERHET. Pengar är egentligen bara en överenskommelse och det räcker inte med att man själv håller den. Och när dessa inte ens symboliskt finns som metall eller papper utan bara som siffror bakom ett kort, då ter de sig lätt imaginära. Eller som någon annans.

    Jotack – månggifte känns inte som något som borde införas i Sverige. Fast Sverige kanske är något annat än jag går och tror.

  8. Månggifte är faktiskt tillåtet i Sverige. Men man måste ha gift sig i ett land som tillåter det. Eller har jag fel?

  9. Marlena, Bodil m.fl. Månggiftet är bara ett av de förslag som det pigga miljöborgarrådet Ankersjö har lagt fram som förslag till idéprogram för centern. Slopad skolplikt, platt skatt och fri invandring är andra delar. Nu har det blivit litet uppror bland bondeförbundarna och t.o.m.partiledaren har känt sig tvungen att säga att hon inte är ”nyliberal”. Detta trots att hennes politiska idoler är Margareth Thatcher och Ayn Rand (!)

    Det är inte Ankersjös första liberala förslag. Gigantisk badring på Riddarfjärden, fler hus på Slussen än t.o.m. Yimby vill ha, nattklubb och beach på Årsta holmar, ”gårdsförsäljning” av sprit på Stureplan (sant!), bort med friidrotten från Stockholms Stadion, obegränsade öppningstider för krogar och inget mattvång för alkoholservering och mycket mycket annat. Hedlund i Rådom skulle ha vänt sig i sin grav om han hade levat.

    Nu kan man skratta åt detta men faktum är att idéerna griper omkring sig. Währet die Anfänge som vi säger i Euroland.

  10. PS Däremot anser Ankersjö att staden inte skall tillhandahålla dricksvatten i fontäner i stadens parker eftersom det inte ingår i kärnverksamheten.

  11. Det där med mattvång är jag inte någon anhängare av. Redan ordet låter inte klokt. Jag minns från den del av min ungdom som utspelade sig i Varberg, hur vi ibland gick ut ett gäng för att ta en öl eller dricka lite vin. Mattvånget satte ofta stopp för detta eftersom det blev för dyrt för de flesta. I stället gick vi till systemet och köpte en back öl och/eller några flaskor vin och så gick vi hem till någon.

    ”Kärnverksamheten” är ett påfrestande ord som beslutsfattare gömmer sig bakom ungefär som de där med de olika ”pottarna”, som gör att det blir så svårt att använda pengar på en institution av något slag på ett vettigt sätt.

    Fast Bengt, egentligen skulle jag vilja höra lite på hur du ser på det här med de reda pengarnas eventuella försvinnande. Men det kanske för för långt?

Kommentera