Piran i kvällningen

Nu är Londi och jag tillbaka från vår lilla resa till Piran vid den slovenska Medelhavskusten. (”Vagabund”, sa Stanko med ett brett leende, när han fick syn på oss här igen.) Vi reste tillsammans med Alex och hade glada dagar i solen vid havet. Vi åt blåmusslor och bläckfisk och drack Malvazija, vandrade mellan byarna, plockade björnbär längs vägen – fikonen hängde tyvärr för högt – och vi badade så mycket att vi ibland inte visste om vi steg i eller ur vattnet. Försök att föreställa er det!


Piran

Här i Zagreb är polisvardagen tillbaka igen och jag tog tidigt i morse steg två i processen genom att räcka över tre papper. Om någon vecka ska jag dit igen för nästa steg. ”Lustigt nog” höll hela verksamheten på att avstanna när nummerlapparna plötsligt tog slut. Ingen ville byta rulle. Och inne i tjänsterummen såg byråkraterna nymornade och avlägnsa ut. Jag fick en känsla av att ha överraskat dem i morgonrock eller kanske i underkläder.

3 tankar om “Piran i kvällningen

  1. PS
    Vet du Bodil, jag inte bara skrattade åt ditt humorisktiska sätt att beskriva besöket hos byråkraterna. Ditt inlägg fick mig också med olust att minnas saker jag upplevde när jag för några år sedan var på en konferens i Bratislava. Det var som om beteendet från kommunisttiden dröjde sig kvar.
    Usch!

Kommentera