I kapitlet ”Om verklighetens tvetydiga natur – tankar kring, bland annat, Orson Welles liv och verk” i Mikael Enckells bok Perspektiv från andra sidan har jag fastnat i dessa raders grepp:
Det finns en kategori begåvningar, där ”gåvan” består av en osäkerhet och brist i fråga om båda de två ben den mänskliga varelsen står och går på: förtroendet i förhållande till sig själv (Vem och vad är jag?, delvis bortom de bilder och versioner man erbjudit och erbjuder sin omgivning) och tillit i förhållande till den tillbudsstående kunskapen om verkligheten (Vad är verkligt och sant? Går det att veta?). Begåvningen kan då sägas vara beroende av hur ”trogen” den talangfulla förblir dessa kärnupplevelser i sitt väsen och förmår bevara dem i centrum, utan att täcka över dem med alla de konventionella förfalskade schabloner, vilka gör så stor nytta i andra sammanhang.
Bärare av denna kategori av begåvning måste alltså – för att vara just detta – visa trohet mot den egna osäkerheten vad gäller dessa fundamentala ting, eftersom denna brist är en tillgång. Betyder bristen eller osäkerheten ett slags öppenhet? Och är det kanske mod man främst behöver för att uppnå eller bibehålla denna extrema öppenhet? Att aldrig sluta öppningen mot ovissheten med några trygghetsskapande eller trygghetssimulerande svar…
°°
PS Imorgon bitti far jag till Trieste för ett par dagar…
Finns en bok som tangerar allt det här: ”The Wisdom of Insecurity”, minns inte författaren.
Skönt att du får resa iväg igen!
Jag hinner inte ge mig ut på jakt efter den bok du nämner, inte nu i alla fall. För tillfället tar Mikael Enckells nya min energi och mitt intresse. Även om jag lättare kom in i hans föregående – ”Om konsten att älska skriften” – så lockar den här mig minst lika mycket.
Ja, helgen och kanske någon dag till blir triestinsk för mig. Jag har en del spår att fortsätta i där och några människor att återse. Londi stannar med människor och hund hon känner väl här i Zagreb. Det ska bli hett den närmaste tiden så det är bra att hon slipper resa och vandra omkring på brännande gatstenar.
Ne, ingen idé att jaga efter The Wisdom…skulle inte jag heller göra.
Ha det så gott!
Tack, Gabi! (Och låt oss spara det här med wisdom lite.)
Förresten glömde jag ju säga att jag tyckte om din tankebana här ovan, kanske mer än Enckells som jag fann lite ”convoluted” – men det kan ju bero på citatets korthet.
Boken finns här nu, men tiden att läsa verkar undfly min vardag. Får jobba på det.
Hej Wu,
bra, då kan vi så småningom jämföra våra läsupplevelser. Jag är också lite förhindrad att läsa – av hettan (det svalnar aldrig om kvällarna), av en massa nytillkomna arbetsuppgifter – men det här läsandet behöver ju inte gå fort, eller hur?