Varats lätthet

Mitt liv tar ibland formen av en rad av glada och lätta ögonblick. De här dagarna är sådana. Lite beror det väl på att det är sommar, men säkert också på att jag sedan en tid lever innesluten i en väv av olika mänskliga sammanhang. Nyss blev Londi och jag invinkade i baren i bottenvåningen av Stanko och vaktmästaren. Och sedan satt jag där och drack kaffe och samtalade med dem om ditt och datt på tysk-kroatiska, medan Londi vilade eller lät sig klias. Lite på lek passade jag på att be om en liten lektion i kroatiska igen. ”Moram učiti hrvatski, trebam vježbati”, (jag måste lära mig kroatiska, jag behöver öva), sa jag för att styra in samtalet åt ett sådant håll. Och naturligtvis lät mig herrarna hållas, men först efter att de med varsin blinkning pekat på varandra som stiliga män. Ja, stiliga, sa jag.

Och igår gjorde Londi och jag en av dessa härliga bergsvandringar tillsammans med Draženka, Predi och Buba. Sol och vind och vida blickar och ringlande samtal och uppsluppna skratt. Vågar man berätta sådant här? Det verkar nästan för lätt, alltsammans. Och visst, det kommer andra tider, men nu är det den här.

Utan annan anknytning än till själva glädjen och ljuset vill jag nu visa en målning:


Rovinj, Istrien – nej, detta blåa passar väl inte helt till det pausträdsblåa…

Den här bilden är målad av Draško Ivezić, en av mina vänners fantastiska vänner, som jag träffade ganska ofta under Animafest här i Zagreb. Nej, jag såg inte en enda av de tecknade filmerna, men jag träffade många av deras skapare, kanske över ett glas vin utanför Kino Europa, kanske någon annanstans.

2 tankar om “Varats lätthet

  1. Ja, la forza del destino löper ibland mycket lätt över tangenterna; det är la gött. Förstår inte varför Kundera kallade det för varats olidliga lätthet. Men annars förstår jag Kundera. Och dig. De där ringlande dagarna…

  2. Ja, det händer ju faktiskt att lättheten är rätt lidlig eller egentligen bättre än så. Det är annat som är olidligt.

Kommentera