Jag har sedan en tid (ett år eller två) en fråga i mitt huvud som rör ordet ”baka”. Det indoeuropeiska ordet antas enligt Hellquists etymologiska ordbok vara ”bhogn-” och enligt samme Hellquist heter det på fornhögtyska ”bahhan”. Vad är det då för fråga jag har? Jag har funderat över om de germanska och slaviska ”bakorden” är direkt nedstigna ur indoeuropeiska eller om det har skett lån mellan dessa språkgrenar i någon riktning. Min första tanke var att de kroatiska orden ”pekar” och ”pekarnica” (bagare, bageri) skulle vara lån från tyskans ”Bäcker” och ”Bäckerei” (det finns liknande ord på andra slaviska språk: tjeckiska, polska, sorbiska vad jag kan komma på), men kanske är detta sätt att tänka ett slags germansk hemmablindhet. Lånen kanske har gått i en annan riktning eller så har alltsammans runnit ner från indoeuropeiskan direkt till såväl de germanska som de slaviska språken. Sedan några veckor vet jag att ”baka” på kroatiska heter ”peći” och denna nya kunskap har fått mig att tänka bort från den där ”lånbanan”. Det här ordet verkar ju vara mer hemma i kroatiskan än ett lånord. Min granne Stanko som ibland bjuder mig på kroatiska sentenser (och kaffe) i baren i bottenvåningen här, lärde mig en dag den här lilla ramsan:
Ispeci, pa reci!
Vi brukar ju använda tyskan som hjälpspråk i våra samtal (Stanko har glömt nästan all sin tyska, men några smulor finns kvar). ”Backen im Kopf” försökte han förklara, ”dann sprechen”. Jag blev lite ställd inför det där bakandet i huvudet men sedan förstod jag. ”Tänk först, tala sedan!” måste det väl betyda. I alla fall verkar verbet ”peći” (med sina olika böjningsformer, imperativen ”peci” exempelvis) finns djupt inne i språket.
