Vid Sava igen

Nu är den rätta eller ska jag säga den behagliga tiden för promenader på ”nasip” nere vid Sava. Vår och höst är det som bäst här. På vintern är det grått och fuktruggigt, på sommaren obarmhärtigt hett, för det finns nästan inga träd här, ingen skugga mer än under broarna.

Igår strövade Londi och jag omkring här med Stephanie och Maks och ljumma vårvindar omslöt oss. Bilarna på Most mladosti hördes bara som ett sus, en annan vind.


Londi undersöker markerna


Steph och Maks

Maks är en vallhund från de makedonska bergen Šar planina, en šarplaninac, som har blivit illa behandlad av sina tidigare ägare och Steph håller på att lära upp honom inför en placering i ett gott hem.


en härlig hund


violer av något slag

Kommentera