Jag har använt morgonen till att inte komma igång med allt det där som det är så bråttom med. I stället har jag suttit och vänt och vridit på en dikt av Elfriede Gerstl och försökt tota ihop en svensk tolkning av den. Och nu är jag inte nöjd varken med ”blålut” (finns det?) eller titeln (ska jag säga ”det där lilla extra” i stället?) eller en del annat. Så nu ber jag om ”hilfe” – med liten bokstav, eftersom Gerstl alltid var mycket sparsam med de stora.
°°
das gewisse etwas
es sitzt nicht in der hose
es riecht nicht wie achselschweiss
es schmeckt nicht wie blaue lauge
es hat keinen stich nach bittermandel
man findet es nicht beim suchen
zwischen den büstenhalterschalen
es nistet nicht wie etwas haariges
zwischen haaren
es verbirgt sich nicht in ihrem knistern
mitten im tiefsten gehirn
wo es mausgrau ist
tickt manchmal ein minisender tok tok
und schmeisst einen haufen schwingungen
zu einem nachbarsender rüber
pochpoch macht die herzmaschine drüben
und weiss woran sie ist°°
det där speciella
det sitter inte i byxorna
det luktar inte som armsvett
det smakar inte som blålut
det har inget stänk av bittermandel
det går inte att hitta när man letar
mellan behåns kupor
det häckar inte som något hårigt
mellan hårstrån
det gömmer sig inte i deras knistrande
mitt inne i hjärnans djupaste
där det är musgrått
tickar ibland en minisändare tock tock
och slänger iväg en hop svängningar
till en grannsändare
pockpock låter hjärtmaskinen strax intill
och vet vad som väntar