Igår var det vandringsdag igen, fast lite kortare än vanligt. Vi – Draženka, Predi, Buba, Londi och jag – begav oss med bil till Dotršćina i nordöstra Zagreb (Londi och jag bor i sydöstra delen av staden), där det finns bokskogar med inslag av ek och andra lövträd och så finns där en park som vigts åt offren för Ustaša.
Vi gick och gick i det härliga lövprasslet. Den här dagen var det ingen dimma utan solen tog fram allt lövens guld och skapade varma ljusrum omkring oss.
Blick ut ur skogen:
Inne i guldrummet:
Det är Londi som går först på båda vandringsbilderna, om någon skulle undra.
It looks so beautiful. Who would say that so many people were killed there?!
Svarta hundar i höstgult-melankoliskt-löv är väldigt fint… Tror du jyckarna är medvetna om hur tjusiga dom ser ut?
Draženka,
well, killing could happen and happens anywhere…
Gunnar,
kanske inte, men jag tror de kände sig bra där de gick, sol i pälsen, mjukt under tassarna.
Vackra bilder, som sagt. Men vad är det för trädstammar de här som ser lite avbarkade ut; det kan ju inte vara eucalyptus – så varsågod och berätta för en halv-botaniker….
Gabrielle, synd att du inte frågade mig medan jag var där bland träden! Jag ska fråga om någon ”medvandrare” vet. (Eucalyptus tror jag intre heller på.)
Skulle tippa på någon sorts lind, att döma av bladen under, Javäl – vi får se…
Draženka föreslår avenbok eller hon säger mer exakt så här: ”amongst oaks and beech trees there’s lot of European hornbeam here”.