Minns ni ”askpäronen” från i höstas?
Nej, det gör ni nog inte, men jag som går under de här ”askpäronträden” behöver ju inte ens besvära minnet med dem, jag ser dem.
Den här hösten har jag många fler människor att fråga än då jag nyss kommit hit och så känner jag Draženka som vet så mycket om det jag roar mig med att undra över. Och när hon inte vet, så tar hon reda på det. Sannolikt är ”askpäronet” en valnötsvariant, en juglans nigra, alltså en svart valnöt. lika amerikansk som catalpan som ju också finns här i massor utan att bekymra sig om sin amerikanskhet.
På tyska heter juglans nigra helt enkelt ”Schwarznuss”; enkelt ja, men samtidigt fantasieggande. På svenska vet jag inte vad den heter, så jag kallar den ”svartnöt”. Känn på det ordet!
På svenska går denna valnöt under namnet svart valnöt och är inte särskilt vanlig. Den vanliga äkta valnöten är dock ganska vanlig här i Skåne. Vi brukar få en massa valnötter till jul från min lillasysters trädgård på Österlen.
Jag gick just förbi tre olika arter av valnöt i Botaniska Trädgården häromdagen. Ingen såg ut att bära frukt; men det var unga träd.
Mest förtjust blev jag av att jag genast kände igen dem. Min man planterade ett valnötsträd en gång. Long time no see.
Tack för valnötskommentarer, jag gladde mig särskilt åt det här i ”svartnötslänken”: ”De har en utpräglad doft av pomerans.” Det var ju denna doft som fick mig att spekulera i trädets/fruktens eventuella citrusfruktssläktskap förra hösten.
PS I år ska jag se om jag inte kan knäcka några, nu när jag vet att det finns nötter inne i de gröna frukterna.
Svarta valnötter är otroligt hårdknäckta – men goda. Jag skrev ett kort inlägg om dem och visade en bild på en särskilda nötknäppare som underlättar knäckandet.
http://bastmattan.blogspot.com/2011/04/nyttiga-notter.html
Margaretha
som just till
sin stora glädje
funnit din blogg
Hej Margaretha,
välkommen hit och tack för nötlänken!