Prometeus – Prometej

Det är Prometeus-festival i Zagreb, höll jag på att säga, nej, det är teaterfestival, världsteaterfestival: Festival Svjetskog Kazališta. Igår var jag på Prometej av den belgiske allkonstnären Jan Fabre.


°°

Som en helt privat förberedelse innan jag tog spårvagn nummer 13 och åkte till Nationalteatern läste jag Goethes Prometeus.

Prometheus

Bedecke deinen Himmel, Zeus,
Mit Wolkendunst!
Und übe, Knaben gleich,
Der Disteln köpft,
An Eichen dich und Bergeshöh’n!
Mußt mir meine Erde
Doch lassen steh’n,
Und meine Hütte,
Die du nicht gebaut,
Und meinen Herd,
Um dessen Glut
Du mich beneidest.

 
Ich kenne nichts Ärmeres
Unter der Sonn’ als euch Götter!
Ihr nähret kümmerlich
Von Opfersteuern
Und Gebetshauch
Eure Majestät
Und darbtet, wären
Nicht Kinder und Bettler
Hoffnungsvolle Toren.

 
Da ich ein Kind war,
Nicht wußte, wo aus, wo ein,
Kehrt’ ich mein verirrtes Auge
Zur Sonne, als wenn drüber wär
Ein Ohr zu hören meine Klage,
Ein Herz wie meins,
Sich des Bedrängten zu erbarmen.

 
Wer half mir
Wider der Titanen Übermut?
Wer rettete vom Tode mich,
Von Sklaverei?
Hast du’s nicht alles selbst vollendet,
Heilig glühend Herz?
Und glühtest, jung und gut,
Betrogen, Rettungsdank
Dem Schlafenden dadroben?

 
Ich dich ehren? Wofür?
Hast du die Schmerzen gelindert
Je des Beladenen?
Hast du die Tränen gestillet
Je des Geängsteten?
Hat nicht mich zum Manne geschmiedet
Die allmächtige Zeit
Und das ewige Schicksal,
Meine Herren und deine?

Wähntest du etwa,
Ich sollte das Leben hassen,
In Wüsten fliehn,
Weil nicht alle Knabenmorgen –
Blütenträume reiften?

Hier sitz’ ich, forme Menschen
Nach meinem Bilde,
Ein Geschlecht, das mir gleich sei,
Zu leiden, weinen,
Genießen und zu freuen sich,
Und dein nicht zu achten,
Wie ich!

Och här något av det jag/vi såg under kvällen:

4 tankar om “Prometeus – Prometej

  1. Jaha ja, en ganska tråkig dikt av Goethe, men förmodligen upprorisk för sin tid.

    Bästa: att jag ÄNTLIGEN fick se den byggnad jag minns mest från Zagreb. Inte för att vi var inne i den; det var sommarstängt. Men för att vi strosade där om kvällarna.

  2. Gabrielle,
    roligt att få erbjuda dig en efterlängtad byggnadsavbildning. I det här varma kvällsljuset gör den sig faktiskt bättre än annars, för färgen brukar ofta verka mer smutsgulful.

    Vad gäller Goethes dikt så tycker jag mycket om början:

    Bedecke deinen Himmel, Zeus,
    Mit Wolkendunst!

    (Och Wolkendunst var något de arbetade hårt med i den här pjäsen.) Sedan är slutet mycket kraftfullt:

    Und dein nicht zu achten,
    Wie ich!

    Jan Fabres Prometeus-version var väl mer experimentell än djup, men delar av den var en rätt medryckande ballett. Sedan var det kanske onödigt mycket blottade underliv och liknande. Jag lyckades genom en slump få mig en utvidgning av skådespelet till livs: I entrén stod strax före alltings början två små prinsessklädda flickor och väntade på att bli insläppta. När sedan en bit in i skådespelet underlivsexponeringarna blev allt frekventare, såg jag de två små rosa prinsessorna hastigt bli utsläppta genom en sidodörr.

  3. Ja, alla underliv är ju inte underbara. Men ofta det Underbaras Ersatz. Men jag vill inte vara bigott, det finns ju sammanhang, osv, blabla, ja, du vet.

    Vad beträffar Goethes diktning har jag aldrig nått längre än ”Über alle Gipfeln…” och det är ju rätt långt.

    Och så, till sist, slår korr-torrisen till igen: Stavas inte balett med ett l?

    Ha så kul på teatern!

  4. Jo, ballett stavas ”balett”, tack! Jag kan skylla på att det stavas ”balletto” på italienska och ”Ballett” på tyska och ”ballet” på engelska, men det håller förstås inte när man vill skriva svenska.

    Det kan bli monotont med vissa kroppsdelskavalkader och det sliter lite någonstans.

Kommentera