Kort citat ur ”Der Turm”

Det har talats mycket om Uwe Tellkamps Der Turm, här i Sverige speciellt efter att Aimée Delblancs svenska översättning kom i våras. Jag har inte hunnit läsa romanen ännu, men jag vill ändå visa upp ett fantastiskt textställe ur den:

”Sagen Sie, Betten haben Sie wohl keine mehr?” – ”Nee”, antwortete der in einen blaugrauen Kittel gekleidete Herr Priebsch, ”hier gibt’s nur keine Winterreifen. Keine Betten gibt’s im Möbelladen. Und auch dort werden Sie kein Glück haben, denn Betten werden ja hierzulande nicht mehr hergestellt.” – ”Sachense bloß. Und wieso?” – ”Ganz einfach, nicht nötig! Die Volksarmee steht auf Friedenswacht, der Intellekt ist auf Rosen gebettet, die Politiker schlafen im Ausland, die Rentner im Westen, die Künstler ruhen sich auf ihren Lorbeeren aus, die Partei schläft nie – und der Rest sitzt!”

Se här två svenskspråkiga recensioner av boken, den ena skriven i anslutning till att originalet publicerades, den andra när översättningen just kommit:

av Martin Lagerholm

av Jens Christian Brandt

6 kommentarer till “Kort citat ur ”Der Turm””

  1. När jag nyss läst sid.509 i min upplaga av ”Der Turm”, tänkte jag skicka dig ett avsnitt, som berört mig särskilt illa:
    ”Muriel wurde n enen Jugendwerkhof eingewiesen. Sie war verwarnt worden und hatte dennoch im Staasbürgerkundeunterricht immer wieder ihre Meinung gesagt. Hans und Iris Hoffmann wird Versagen bei der Erziehungsarbeit vorgeworfen, das Erziehungsrecht aberkannt.
    ”Das Ziel der Umerziehung in einem Jugendwerkhof besteht darin, die Besonderheiten in der Persönlichkeitsentwicklung zu überwinden, die Eigenheiten im Denken und Verhalten der Kinder und Jugendlichen zu beseitigen und damit die Voraussetzungen für eine normale Persönlichkeitsentwicklung zu schaffen,” sagt die Richtlinie.

  2. Ja Håkan, snyggt, minst sagt.

    Tack Mamma,
    för det obehagliga avsnittet! (När jag äntligen får tid måste jag läsa den här boken.)

  3. Citatet från sidan 509 är obehagligt, men också ganska typiskt. Bra att det lyfts fram här.

    När boken kom på svenska gladde jag mig åt alla positiva recensioner – här fick en tysk roman äntligen ett lysande mottagande på i princip samtliga svenska kultursidor – samtidigt som jag tyckte mig se ett intressant mönster.

    För vissa kritiker slutar romanen lyckligt (muren faller), för andra är den en nattsvart tragedi.
    Ingen läsart är bättre än någon annan, men ju mer övertygad man som läsare är att Tellkamp faktiskt skriver om ett land som funnits i verkligheten – die real existierende DDR, eben – och inte om ett fiktivt sagorike, desto mindre tröstad blir man av att muren på de sista sidorna faller.
    För skadan är ju ändå skedd. Alla dessa människor har malts ned, systematiskt.

  4. ”Der Turm”har varit min följeslagare under mina dagar på sjukhuset, där det väckte ett visst uppseende att man läste en så tjock bok (närmare 1000 sidor) på tyska. Jag kunde inte låta bli att berätta lite ur den, men fick erfara att dessa unga förtjusande sköterskor aldrig hört talas om DDR, för att bara ge en antydan om deras totala brist på kunskap.
    För min egen del hade jag ändå inte anat, hur illa det stod till i min egen HEIMATSTADT, SCHWEDT /ODER , DÄR DET FANNS DEN FRUKTADE MILITÄRSTRAFVOLLZUGSANSTALT. MEN SÅ HADE JAG JU ”BARA” UPPLEVT 2 ÅR I DEN RYSKA ZONEN.

  5. Det var väl ändå bra att dessa ”unga förtjusande sköterskor” fick veta lite grand om DDR så här genom dig och ”Der Turm”, Mamma?

    PS Jag ska se om jag kan hitta något om denna ”Militärstrafvollzugsanstalt” i Schwedt på nätet.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *