Igår kväll när jag stod och degade i värmen med några bekanta på gång- och cykelvägen som leder förbi moskén var det någon som började pratade om sniglarna. Hon pekade på ett träd alldeles bakom oss och då såg jag med en känsla av starkt obehag att stammen var klädd med snäckor. Alla utom jag verkade vara bekanta med fenomenet. Några påstod att det beror på hettan och torkan – sniglarna letar efter fukt på träden. Andra menade att träden är sjuka eller att marken är sjuk eller förgiftad. Det intressanta är att sådana här snigelträd bara finns utmed Ulica Frane Krste Frankopana, där vi stod, och längs Ulica Grada Chicaga som utgör fortsättningen på den gatan i riktning ner mot Sava. Jag tittade och tänkte att det här måste jag undersöka. Imorgon går jag hit och tar bilder.
Under natten svepte en enorm vind in över Zagreb och blåste ut värmen ur gatorna och husen. Jag öppnade fönstren åt båda hållen, band fast sovrumsförstret med hundkopplet i byrån och fönstret jag öppnat i balkongrummet höll jag fast med båda händerna. Vinden ilade genom rummen och allt blev friskt och svalt. Och jag kände att jag äntligen utan möda kunde föra en tanke till slut.
På morgonen travade Londi och jag iväg till gatan med snigelträden. Jag hade kameran med mig och tog bild efter bild. Då upptäckte jag en ny underlighet: sniglarna hade inte bara krupit upp på träden utan också på lyktstolparna! Där kan väl ändå inte finnas någon fukt att hämta?
Jag petade lite på snäckskalen och märkte då att de här sniglarna är döda.
Usch, vilka bilder! Jag minns att på Cypern, en het sommar, alla buskar i närheten av hotellet var klädda med sniglar. Men dina ser större ut. Och vad är det för mening med att klättra upp i lyktstolpar? Hoppas någon expert kan ge oss svaret. Och att sniglarna var döda??? Är det möjligt?
Marlena, det du säger pekar väl i riktning mot att det är hettan som är orsaken till fenomenet, fast varför bara längs den här gatan?
Jag förmodar att dött där uppe för att de inte hittade någon fukt – i alla fall inte på lyktstolparna.
Kanske som med valarna som strandar sig i Hebriderna…?
Vem vet, de kanske inte har nått så långt i sin utveckling än att de kan skilja en lyktstolpe från ett träd – förrän det är för sent. Man blir onekligen nyfiken på om sniglarna som klättrat upp på trädstammarna också var döda. Petade du även på dem?
Gunnar,
vad är det med de här valarna?
Lars,
jo, jag petade också lite på dem på träden och de var också döda. Detta betyder i och för sig inte att alla är döda – förstås.
Ett intressant fenomen som jag också tror måste tillskrivas hettan- sniglarna söker fukt och kyla (och lyktstolparna bör väl vara svala?) men det räcker förmodligen inte till. Jag tycker att de är vackra och blir lite ledsen över att se en sådan mass-undergång…..
Bodil: Jo, bara det där när valarna får fel på navigationen och kastar upp sig på Hebridernas stränder och dör… Kanske sniglarna har samma vilsna dödsfixering vid lyktstolpar? Who knows?
Hej Ingrid,
ja, visst ser det sorgligt ut och samtidigt är snäckskalen vackra bredvid varandra. Sniglarna måste ha klättrat upp på lyktstolparna på natten för på dagen är stolparna ju brännheta eller de var i alla fall det under den hetaste perioden.
Ja, Gunnar, who knows? Och ändå kan man inte låta bli att undra över sådant här…
Sniglar brukar klättra på såväl träd, lyktstolpar som husfasader. I synnerhet i slutet av sommaren i början av hösten. Tror att det är alger som finns på underlaget som lockar dem. Vi bor på tredje våningen och iakttar så här års hur sniglar passerar (låååångsamt) vårt köksfönster på en utskjutande husdel. Dock har jag aldrig sett sådan ansamling som på Bodils bilder. Men en sju-åtta stycken inom någon meter ser jag då och då. Och i parkerna här i kring brukar det vid denna tid alltid vara någon eller några sniglar på uppåtklättring på trädstammarna.
Jag tycker det verkar lämmeltåg över det hela. Selfdecimation due to overpopulation eller vad nu Attenborough skulle kalla det.
Eljest: Tror de att fukten finns där, i luften, mer än på marken. Det kanske blåser lite, känns lite bättre, och så vips är de döda. The way of all things.
Agneta,
det här för oss väl ett snäpp närmare en lösning. Alger, alltså. Men samtidigt finns det en del gåtor kvar – som vi väl inte kan lösa här. Varför är det så många sniglar på träden och lyktstolparna just vid denna enda gata, när det knapast finns en enda vid gatorna omkring?
Gabrielle,
ja, man kan kanske se det som en bild av tillvaron.
En bild av snigeltillvaron i alla fall.
Men det är lite Andreadoria över det hela också. Vilket förklarar det lätta äckel vi känner när vi ser på bilderna.