Om det är något som alltid susar i pausträdets lövverk så är det Else Lasker-Schülers dikter. Bakom ryggen på mig själv plockar jag fram dem och river upp mina översättningar om och om igen. Igår kväll var det den här jag läste och rev och skrev. Nej, den är inte färdig än…
Jag sover om natten –
Jag sover om natten vid främmande väggar
Och vaknar i gryning vid främmande mur.
Jag lade mitt öde i hårda händer
Och trär upp tårar, så mörka pärlor jag aldrig fann.
Jag visste en gång en blå stig
Men jag vet inte mer var inför världen jag var.
Och min längtan har inget slut!…
Genom himmelen är vi båda syskon
Och våra själar svävar över vårt Heliga Land
Med en stjärnedräkt glänsande kring våra länder.
Ich schlafe in der Nacht –
Ich schlafe in der Nacht an fremden Wänden
Und wache in der Frühe auf an fremder Wand.
Ich legte mein Geschick in harten Händen
Und reihe Tränen auf, so dunkle Perlen ich nie fand.
Ich habe einmal einen blauen Pfad gekannt
Doch weiß ich nicht mehr wo ich mir vor dieser Welt befand.
Und meine Sehnsucht will nicht enden!…
Von Himmel her sind beide wir verwandt
Und unsere Seelen schweben übers Heilige Land
In einem Sternenkleide leuchtend um die Lenden.
