Två reliefer

På den här utställningen med art déco i Muzej za umjetnost i obrt, som jag sedan en liten tid förföljer er med, såg jag några mycket vackra reliefer, som – om jag inte har blandat ihop namnen på konstnärerna – är gjorda av Ivan Meštrović.

Här kan ni försjunka i skönheten och harmonin i två av dem:

8 tankar om “Två reliefer

  1. ”Schuckert!” (Så skulle Busan i Beppes godnattstund ha uttryckt sig om konsten på utställningen.) Min kommentar ska dock handla om en annan sak. Håller på att läsa B. Almgrens bok ”Inte bara Stasi…” och fick läsa om dig, fast på den tiden hette du Sputi. Det är en intressant bok och när man läser den framstår Östtyskland mer och mer som ett land som styrdes av en sekt. ”ein absurder Verein” som en SPD-medlem uttryckte saken på youtube. Samtidigt läser jag Joachim Gaucks memoarer ”Winter im Sommer, Frühling im Herbst” – mycket läsvärda. Vet inte om titeln anspelar på det östtyska nyspråket, där ett ord som ”objektiv” användes i betydelsen ”utan kritik”.

  2. Hej Per,
    det irriterar mig lite att jag inte är alldeles säker på vem konstnären är, jag är nästan säker, men räcker liksom inte. Vet du möjligen?

    Ja, jag hette Spoti (inte Sputi) på den tiden (som en rest av mitt italienska äktenskap). Almgren är jag annars ganska skeptisk till. Det är något i bokens tonfall och i titeln, som liksom vill ”verharmlosen”. Jag kan livligt föreställa mig Almgren som en av de där DDR-positiva besökarna från väst som då och då dök upp i Greifswald under min tid där. Jag tycker det är lite olustigt att möta dem i ”nya kläder”. Men jag har alltså bara läst delar av boken, så det kan hända att jag skulle tycka att mycket i den är bra. (Fast helheten stör mig.) Jag har Gaucks ”Winter im Sommer, Frühling im Herbst” här, men har ännu inte hunnit läsa den.

  3. Bodil, jag har ju läst den där boken men tänkte inte på att det var du. Så nu tog jag fram den igen och ser att hon berättar om dig på sidan 255, bl.a. att du endast fick använda Ny dag och Flamman i undervisningen, men att du blev prickad för att ha låtit dem läsa något så farligt som Vi! Ack, man borde påminna sig själv minst en gång i veckan om det absurda system som kunde fortgå i så många år. (Men du kallas alltså felaktigt Bodil Sputi i boken).

  4. Det är något fint med hur skamlöst han tar upp den antika traditionen. Som han säkert älskade, och inte bara lekte med, som de postmoderna.

  5. Bodil, den övre reliefen är gjord av Ivan Meštrović. Det går, med viss öda, att läsa på skylten till höger om bilden.

  6. Thomas,
    jag antar att Almgren har den informationen ur något avsnitt ur min dagbok. I själva verket gjorde jag värre saker på tidningssidan. En av de första saker jag gjorde när jag kom dit var att byta ut DN mot SvD. Svenska Institutet sände alltså löpande en svensk dagstidning till lektorn i svenska. Jag märkte att det gick att hitta artiklar i DN som passade DDR, så jag bytte bort den tidningen. I SvD var det betydligt svårare att hitta ”DDR-passande” stoff. Därigenom trampade jag mina kolleger på tårna, för SvD skulle de aldrig tagit i ens med tång. Studenterna skulle naturligtvis aldrig se någon av dem, men då och då läste jag en SvD-artikel med dem, bland annat om den där sovjetiska u-båten som fastnat i Blekingeskärgården. Historien med tidningen Vi blev en skadal eftersom jag lät studenterna låna hem var sitt exemplar. Men ingen tog hem tidningen, utan en av de partianslutna i gruppen samlade in tidningarna när jag hade gått och låste sedan in dem i det alltid låsta biblioteket. Min fråga ”hittade ni något intressant?”, som jag ställde vid påföljande träff, förblev alltså obesvarad.

    Gabrielle,
    ja, jag har en känsla av äkthet i de här relieferna.

    Tack Agneta,
    jag gjorde också en förstoring av skylten och tyckte mig se namnet och om du också ser det, så är väl saken avgjord.

  7. Tack Bodil, mycket intressant. Roligt att du använde Svenskan, en gång i tiden gick den väl att skilja från den mellanmjölkspress som idag ser ungefär likadan ut oberoende av vem som utger den.

    Måtte dina DDR-minnen inte bli liggande som korrektur, utan att en du får ut det du skrivit! Det blir inte mindre intressant som tiden går, kanske tvärtom.

  8. Thomas,
    ja, SvD var betydligt mera egensinnig och ofjäskig på den tiden och inte alls så indränkt i reklam. En bra tidning helt enkelt och ett utmärkt motmedel mot DDR-propagandan.

    Så småningom tar jag kanske själv tag i mina DDR-minnen. De är ju dessutom mycket flera än de som råkar finnas i skrift eller korrektur.

Kommentera