Om ni tittar på kartan över Krk i inlägget strax nedanför, hittar ni säkert den lilla kustorten Malinska.
Här finns en liten segelbåthamn, sydländskt yppiga parkanläggningar och de vackra villorna kring hamnen för tanken till Italien.
De sköna barrträden utmed strandpromenaden skapar en atmosfär av stillsam tidlöshet:
Men tittar man in bland thujor och pinjer så upptäcker man snart ett jättelikt hotellkomplex statt i vittring och förfall. Vi undrade mycket över detta och nu har jag hittat de här raderna i tyskspråkiga wikipedia om saken:
An der Küste am Ortsrand der Ortschaft befindet sich ein Hotelkomplex mit ca. 2.500 Betten. Das Hotel ist seit dem Krieg mit Serbien nicht mehr bewirtschaftet und wurde von einem russischen Investor gekauft, der es verfallen lässt.
Dessa ord ger väl snarast upphov till nya frågor…
Dina vandringar känns så nära. Och det gläder mig att Adriakusten bara är en bit bort från din gata.
Känner igen träden, de förfallna husen bakom föga vaktade murar.
I Aten för ett par år sen gick jag runt och såg det där. Det ligger fem ”Dagar i Aten”, på min (kollektiv)blogg.
Här är en av dem:
http://vakna.blogspot.com/2009/06/dagar-i-aten-1.html
Idag titta vårsolen fram här, så nu verkar också havet närmare – även om jag bara bor på Hvarska och inte på det verkliga Hvar. Tack för texten om Aten. Jag tycker mycket om atmosfärerna du beskriver där – och ordet Monastiraki. Och det där med ”ginst” och ”ginestra” är trevligt, man undrar lite hur ginstvägarna har gått.
Jag har också en Atenserie här bland pausträdets blad. För några år sedan, fem är det nog, bodde jag tillsammans med en amerikansk väninna på Svenska Atheninstitutet med blick över Parthenontemplet från sängen. Här är en av texterna/bildserierna: Vindarnas torn, Hefaisteion och tempelhundarna – eller om att återvända