Igår eftermiddag hittade Londi och jag till Park šuma Tuškanac, en underbar långsträckt park som liksom klättrar upp mot Medvednica strax väster om Gornji Grad. Varför vi inte gått hit tidigare? Tja, för att vägen in till stan redan i sig är så lång. I alla fall var det välgörande för både kropp och själ att gå där längs de slingrande vägarna under de höga höstträden. Det var en varm dag även om solen då och då försvann bakom molnen – det var ett slags brittsommar i luften eller ska jag kanske säga estate di San Martino…
Utmed parken såg vi en rad av pampiga villor skymta fram bland stammar och grenar:
Så vackert!
Ja, det är vackert däruppe och Londi och jag ska återvända dit så snart jag har en ledig dag och kanske kan vi nå ännu lite högre upp i parkvärlden. Det är en skön kontrast mot Savas leriga stränder och höghuskvarteren här nere…