I övermorgon kommer jag att ha varit här i Zagreb i tre veckor. Jag försöker förstå om jag verkligen bor här nu eller om jag ”under ytan” uppfattar det här som en resa, en i tiden mera utsträckt resa, men ändå en resa. För att komma närmare hur det är med detta måste jag försöka ringa in på vilket sätt jag egentligen bodde eller levde i Vänersborg nu senast. Hur såg mina dagar där ut? Jag arbetade på gymnasiet och träffade elever och kolleger, jag gick med Londi i skogen. Vissa dagar i veckan arbetade jag i Göteborg. Jag hade ett hemliv med min man och jag hade en vardag med grannarna på gatan och ibland träffade jag någon väninna. I övrigt levde jag i läsande, skrivande och översättande och på internet, där jag publicerade texter, talade med vänner och bekanta, ibland med min dotter eller min son eller mina föräldrar.
Och hur är det här i Zagreb då? Visserligen har undervisningen på universitetet inte börjat riktigt ännu, men jag har haft diverse möten med mina kolleger där och jag har börjat förbereda kurserna jag ska ha hand om. På morgnarna går jag ut vid sju-halv åtta med Londi och går ett varv i en park en bit härifrån, där Londi träffar sitt hundgäng, och på hemvägen handlar jag bröd i bageriet och kanske lite annat i någon av de små mataffärerna. Här och där växlar jag några ord med någon hundägare på engelska eller tyska eller på ettordssats-kroatiska. Ibland när solen skiner dricker jag en kopp kaffe på mitt ”stamcafé” ett stenkast härifrån. Eller så går Londi och jag till ett slags grönområde lite söder om vårt kvarter och promenerar mellan moskén och fotbollsplanen och jag plockar valnötter på ett ställe bakom moskén, där de är mycket större än i den lilla parken nedanför fönstret här. Och Londi hittar bröd och annat gott både där och på gatorna här omkring. Från grönområdet ser man berget Medvednica och det ger mig en stor glädje. Medvednica ser man också från innerstan och egentligen överallt ifrån, där man inte har ett höghus som skymmer sikten. När jag vill göra något extra och vädret är vackert går jag den långa vägen in till stan med Londi och tittar på de vackra husen och torgen och sätter mig kanske i ett café. Hemma i lägenheten läser, skriver och översätter jag eller skypar med mina närmaste eller publicerar texter på internet. Då och då skriver jag en recension för Bibliotekstjänst eller Hufvudstadsbladet.
Jag trivs bra i mitt inbyggda balkongrum, särskilt när solen skiner och det gör den just nu när jag skriver det här. Londi ligger i solstrimman och dåsar, i köket kokar blomkålshuvudet som jag tänker ha till kvällsmat tillsammans med lite färskost. Hur känner jag mig? Egentligen ganska lugn och liksom försjunken i ett slags vardaglighet; möjligen stundtals lite stressad över att jag inte fått ihop kursplanerna, men i grund och botten lugn. Kommer jag att plötsligt ”vakna upp” och undra vad detta är för ett konstigt liv? Eller är det här ”på riktigt” nu? Hur kommer det att se ut om några veckor? Vilka bekymmer kommer jag att ha? Vilka glädjeämnen?
blick ut i parken från balkongrummet igår kväll
°°
PS I Salongen har vi bett Håkan Lindgren att säga något om årets bokmässa i Göteborg.
Vilken underbar skildring av din nya tillvaro, Bodil. Du borde bli författare.
Här är en grann solig höstdag och livet tycks inte ha några större överraskningar i beredskap åt mig. Kanske bra så.
Ha en fin dag.
Tack Marlena!
Trevlig söndag – jag tror att Londi och jag ska gå upp till Gornji Grad idag. Det är redan ganska ljummet i luften och solen bryter fram här och där genom molnslöjorna. (Och jag har gjort min del av bokbeställningen till kurserna här.)
Din far som tackar för födelsedagshälsningen tycker att det här var en intressant bild av hur du ser på ditt liv nu i Zagreb och förut i Vänersborg. Vi önskar dig en trevlig söndag och hoppas att allt utvecklar sig väl
Intressant att läsa hur du ser på livet nu och då. Du finner dig säkert tillrätta i din nya tillvaro, får nya rutiner, nya perspektiv, tillgång till ett nytt språk… I Göteborg är det molnigt för tillfället och organiserad aktivitet inomhus, inför resan till Vietnam och Kambodja i morgon. Känns som ett välkommet avbrott i rutinerna just nu.
Jag önskar dig varmt lycka till i Zagreb med ditt ”nya” liv! Må solen fortsätta skina över era promenader, må valnötterna bakom moskén alltid vara stora och goda och må dina nyfunna språkkunskaper så småningom föra dig fram till spännande möten och intressanta diskussioner! 🙂
Bodil,
jag har varit en dålig bloggläsare det senaste kvartalet och hade helt missat att du flyttat. Det låter som om du funnit dig väl till rätta. Jag ska försöka hänga med lite bättre framöver, vill ju gärna se hur livet i Kroatien artar sig. Jag har passerat Zagreb väldigt snabbt en gång, men har varit nere vid havet ett par veckor sammanlagt. Fantastiskt vackert och trevligt.
Mamma (och Pappa),
tack, det var fint i innerstan idag, lugnt och liksom lite högtidligt och mycket mindre trafik än vanligt. Vi nådde Trg Bana Jelačića på 25 minuter, annars kan det ta närmare 40 minuter med allt väntande vid övergångsställena. Vädret var/är härligt och vi åt en pizza på en restaurang vid Tkalčićeva och jag drack en liten Ožujsko till, Londi fick vatten. Och så strövade vi omkring i Gradec…
Marita,
tack för alla goda önskningar. Ha det så bra i Vietnam och Kambodja!
Jorun,
ärligt talat har jag inte hängt med så bra i Life de Luxe heller på sista tiden, fast då och då har jag ju tittat in och nu när jag blivit påmind blir det säkert lite oftare.
Nu ska jag försöka få den ena kursplanen färdig och sedan ska jag gå ner i parken här och sätta mig i solen på ”min bänk” och läsa en stund. Londi följer säkert med. Hon kan ju ligga och vila i gräset och kanske kommer det någon hundbekant förbi.