Gradec är ändå inte bara perfekt bellezza, som jag inbillade mig efter det första korta besöket där. Också här finns bakgator och slitna fasader – det upptäckte Londi och jag när vi traskade omkring där igår eftermiddag. Kontrasten mellan den vita Markuskyrkan med dess färgglada tak, det propra Markustorget, som ser ut att vara putsat med tandborste och alla de ljusa välskötta byggnaderna kring det och gränderna ett snäpp utanför är slående. Inte så att det är särskilt förfallet eller skräpigt där, men det är ändå helt annorlunda. Egentligen kändes det som en lättnad att inte hela stadsdelen är som en de Chirico-målning, för en sådan skönhet brister egentligen i liv.
Vi såg att det där uppe i Gradec också finns vyer och platser som dessa: