Om en kyrka som störtade ner i avgrunden och om ett land som står vid avgrundens kant

Vi är tillbaka från vår tysk-polska (mest polska) resa, men imorgon försvinner jag härifrån igen på ett par dagar. Jag passar på att visa er en märklig ruin som finns vid den västligaste delen av den polska Östersjökusten, närmare bestämt strax intill byn Trzęsacz (på tyska Hoff).


före fallet

På 1400-talet uppfördes en bykyrka i tegel i gotisk stil på den höga sandkusten vid byn Hoff. Under århundradena som följde åt sig sedan havet allt längre in stranden under kyrkan och i början av 1900-talet störtade halva kyrkan ner från sin upphöjda position och sedan störtade undan för undan allt utom den ena väggen ner och förmodligen är det bara en tidsfråga innan den sista väggen försvinner – om inget görs för att förhindra det.

PS Möjligen blir det här ett hisnande kliv åt sidan, men kanske ändå inte: Vid hemkomsten fann jag ett mail från en ukrainsk vän med en länk till en text av Jurij Andruchovytj om det katastrofala läget i dagens Ukraina. Texten är på tyska och det är Sabine Stöhr som gjort översättningen från ukrainskan. Här är den. Läs den, ni som förstår tyska. För er andra översätter jag några kortare stycken:

Landet blir åter till en polisstat. ”Åter” är nyckelordet här. Vi har kommit tillbaka till det förgångna. Ibland verkar det som om det åter igen vore – ja, vilket årtionde egentligen? Sjuttiotalet?

Inte för inte börjar man hos oss i Ukraina åter igen att bygga Stalin-monument.

Detta är inte någon metafor: Den 5 maj avtäcktes ”på lokalbefolkningens initiativ” ett nytt monument med diktatorn. Härnäst står Odessa och Sevastopol i tur. Och kommunisterna i Luhansk tar nu initiativ till en ändring av nationalsången. Och sedan är det kanske flaggans tur.

Längre fram ska jag försöka kommentera artikeln noggrannare för jag övertygad om att detta är något ytterst allvarligt och att vi som lever i den friare delen av världen inte får vända oss bort i från det här. Urkraina får inte störta ner i avgrunden.

2 tankar om “Om en kyrka som störtade ner i avgrunden och om ett land som står vid avgrundens kant

  1. Hej Bodil!
    Jag har saknat dig och är glad att du är tillbaka. Men det du skriver om Ukraina är mer än chockerande nyheter. Är sådant verkligen möjligt?

  2. Hej Marlena,
    tack. Och du har lämnat det ensliga livet vid Kalix’ älv, förstår jag. Pausträdet kommer att uppdateras lite hackigt den närmaste tiden, men så småningom ska det bli som vanligt igen.

    Jag ska försöka följa förloppet i Ukraina via min ”speciella kanal” och lite då och då tänker jag skriva något om vad som händer där. Här i Sverige verkar Ukraina tyvärr vara ganska bortglömt just nu.

Kommentera