Böcker jag inhandlade i Florens och Bologna

Om man reser med Ryanair och väljer att bara ha handbagage, så kan man inte ta med sig så mycket hem från färden. För mig blev det en liten getost och fyra tunna böcker, delvis valda utifrån tunnhetskritieriet:

Erri De Luca har jag läst förut och tyckt att det han skriver är ”så där". Nu fick jag höra att det bästa han skrivit är Montedidio och Tre cavalli. På baksidan till Montedidio står det bland annat så här:

Protagonista è un luogo, Montedidio, un rilievo di tufo abitato da millenni, stratificato a ossa e ceneri vulcaniche.

(Huvudperson är en plats, Montedidio, en bergsformation av tuff som varit bebodd i årtusenden med lager efter lager av ben och vulkanaska.)

Pessoa kom att bli ett samtalsämne under en av kvällarna i Florens och jag fick rådet att köpa Antonio Tabucchis Un baule pieno di gente (En koffert full med folk), som innehåller en rad kortare texter om Pessoa, bland annat en om Bernardo Soares, som ska vara alldeles särskilt intressant.

Av Eugenio Montale hade jag hittills – egentligen mot min vilja – ingenting utom lite dikter i diverse antologier, och när jag fick syn på den lilla röda boken Mottetti och läste baksidetextens ord om att dikterna i den är ett ”destillat av poetens själva essens”, slog jag till. Dagen därpå stod jag i en bokhandel i Bologna och plockade bland ”tunna böcker” och fick då syn på en vacker liten bok av Silvio D’Arzo som heter Casa d’altri. Jag hade aldrig hört talas om D’Arzo tidigare och läste att han egentligen hette Ezio Comparoni och levde ett kort liv: 1920 till 1952. På baksidan läste jag:

”Casa d’altri” è stato definito da Montale ”un racconto perfetto”. Pare fatto d’aria…

(”Casa d’altri” har av Montale beskrivits som ”en perfekt berättelse”. Den verkar vara gjord av luft…)

Jag tog detta som ett tecken.

6 kommentarer till “Böcker jag inhandlade i Florens och Bologna”

  1. Boken av Tabucchi, som du nämner, låter väldigt intressant. Tack för tipset. Jag läser f.n. ”Orons bok” av Pessoa (denna gång på tyska). Den går inte att sträckläsa – måste ständigt stanna upp och begrunda. Det är som poesi.

  2. Bodil!
    Här har du prickat in två av mina stora favoriter: Montale och Tabucchi. Tabucchi dessutom om en tredje: Pessoa.
    Jag är småbitter över mig själv som inte lärde mig italienska ordentligt medan jag var ung och receptiv. Och jag undrar vem som kan/vill/vågar ta itu med översättningen av Montales rika produktion. Det vore en stor kulturgärning! Kanske du, Bodil? Det enda som finns av Montale på svenska är, så vitt jag vet, ett par utgåvor från 1960 respektive 1974, plus en del tolkningar av den på sin tid outtröttlige Italien-älskaren Anders Österling (bl a den näst sista av motetterna finns översatt av honom). Jag hoppas innerligt att någon ny Österling dyker upp…

  3. Marlena,
    när jag har läst Tabucchis Pessoa-bok, ska jag berätta närmare om den för dig, så får vi se om du skaffar den och om vi sedan kan samtala lite om den.

    Einar,
    vad roligt att läsa detta om favoriterna. Nej, jag tror inte jag kan översätta Montale, i alla fall inte på länge; jag har läst alldeles för lite av honom och vet liksom inte riktigt ”hur han låter”. Låt oss hoppas på en ny Österling.

  4. Det här är så typiskt dig, Bodil!
    (om du tycker det är en för irrelevant kommentar så ta bara bort den)

  5. Hej Laura, godmorgon,
    nej jag tar inte bort det och jag tror också att det är ganska bodilaktigt det här.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *