Bautzen – Budyšin


Bautzen i morgondis från Grubschütz/Hrubjelčicy

Bautzen är Oberlausitz’ gamla huvudstad och även om sorberna i staden numera bara utgör en liten minoritet, så har staden ännu stor symbolbetydelse för sorberna i Oberlausitz. Enligt vad jag har kunnat läsa mig till fick Bautzen stadsrättigheter i början av 1200-talet.


Blick över en del av Altstadt från Spreebrücke

Den äldsta bevarade byggnaden är fästningen Ortenburg. Den nämns för första gången i en urkund i början av 1000-talet, men sitt nuvarande utseende fick den under 1400-talet. Under trettioåriga kriget blev delar av fästningen förstörda av svenskarna.


Ett av Ortenburgs torn sett från Schloßstraße (tror jag)

På sorbiska heter staden Budyšin och även om den sorbiska befolkningen i staden väl bara är omkring 10%, så är kykogården desto större. Om man går ner längs gatan bakom domen St. Petri, så kommer man till den vackra kyrkogården(som jag inte fotograferade den här gången) med underbar blick över Spreetal.

Ett av Bautzens mest berömda torn är det lutande vita tornet Reichenturm.


Reichenturm

En självklar samlingspunkt är det stora lutande torget nedanför Rathaus. Vid vackert väder fylls uteserveringarna här snabbt och på torgdagar är det livlig kommers här.

Även om Osterreiten egentligen firas intensivare i byarna, så har Bautzen också sin påskryttarskara.


Osterreiten kring Kirche Unserer lieben Frau

Från ena sidan av Altstadt ser man ner i Spreetal i en annan stadsdel och över till den andra sidan.

Bautzen har också en mörk sidan. Under DDR-tiden var det en av de främsta deportattionsorterna för oliktänkande. I fängelserna ”Gelbes Elend” och ”Bautzen ll” omkom ett okänt antal fångar. Under ett av mina Bautzen-besök gjorde jag en rundgång i ”Bautzen ll” tillsammans med en före detta fånge, för övrigt en god vän till Erika Riemann, som också suttit där. Så här skriver hon bland annat om den tiden:

Om jag överlever det här, om jag någonsin blir fri, då vill jag tillbaka dit. Pappa, mamma, morfar, för mitt inre öga ser jag dem samlade i morfars trädgård. Där sitter de och väntar på mig. Ingenting får ha ändrat sig där. Allt ska vara som det var förr, som om jag aldrig hade varit borta.

Men det är inte genom min hemstad vi går utan genom Bautzen. Som alltid när man föser oss till en station är gatorna vi går längs folktomma. Ingen är ute och promenerar, inga skolbarn syns till, inte ens en hund visar sig. Här finns mer att läsa.

10 tankar om “Bautzen – Budyšin

  1. Tack för dina resereportage, Bodil. Alltid lika spännande att ta del av. Har suttit en stund och tittat på husen vid torget. Tror aldrig att jag tidigare sett liknande långa vindskupor och i flera etage dessutom. Är de vanliga i den delen av Tyskland?

  2. Jag vet att jag har sett de där vindskuporna – som ofta ser ut som halvslutna ögonlock – också i andra städer i området, men ingenstans har jag sett så många sådana här som just i Bautzen. Jag minns att jag var väldigt fascinerad av dem första gången jag var här för kanske åtta-nio år sedan och att jag tog massor av bilder då. Men jag vet egentligen ingenting om dem.

  3. För mig ser kuporna ut som rätt misslyckade sentillkomna öppningar för, som jag tror, att ta in dagsljus i nyinredda vindar. På den översta bilden ser man flera hus med höga tak och branta takfall där inga öppningar gjorts.
    I ett av taken har man istället satt fönster i liv med takfallet, vilket jag tycker ser bättre ut.
    De där gliporna som nu är gjorda för tankarna till formspråket i halmtak snarare, och det är det ju inte frågan om…

  4. Varför ”misslyckade”? Jag tycker de är vackra – särskilt den typen som påminner om halvslutna ögonlock, som de ovanför ”Stephans Schnitzelstube”.

  5. Kanske inte misslyckade, men lite konstiga. Fast det kanske är ovana. Eller, det är ett helt annat formspråk än resten, av vad man kan se på bilderna. Jag kanske är lite störd där, miljöpåverkad, jag hade nog hellre sett något kantigt, typ.

  6. Nu har jag tittat igen, de på den nedersta bilden tycker jag sämst om, däremot gillar jag de sporadiskt insatta veluxerna på ett tak högre upp, och på den vita fasaden med två kyrkfönster sitter det några små små roliga saker i taket, dem gillar jag riktigt mycket.

  7. Resan till ”det sorbiska hörnet” var så intressant och annorlunda (det var nog åtta-nio år sen du hittade på denna resa till oss), men då var det ganska folktomt i staden, ibland hörde man nästan sina egna steg eka, och det stod ”Till salu” på ganska många hus. Tomt, men samtidigt var det restaureringsarbeten i gång, som den ”okände miljonären” donerade pengar till.

  8. Ja, det blev en fin resa Bautzen – Görlitz – Wrocław/Breslau. Minns du vad hett det var? Och hur det nästan ångade i Spreebad? Jag hade glömt den där ”okände miljonären”.

  9. Jo, där var det minsann hett, och även på det sluttande torget där vi beundrade vackra ”lövkojor” som såldes där. Miljonären ville vara hemlig – skulle det sippra ut vem han var, skulle han genast stoppa pengaflödet!? På dina bilder ser alla hus riktigt snygga ut, men då hade de bara hunnit med att restaurera på några ställen. Har Bautzen fått fler invånare sen dess, och har det blivit fler arbetstillfällen?

  10. Jag tror att det här var tredje gången jag var där sedan vi var där tillsammans. Nu var det ju Osterreiten just och Osterblasen, så det var väl en hel del mer folk än vanligt i stan, men jag undrar ändå om den inte har fått mer liv. Det är ju en mycket vacker och välrestaurerad liten stad, så många vill nog bo här, fast vad man lever på kan man ju undra. Turism? Ja, fast det räcker väl inte så långt.

Kommentera