I februari hade vi den djupaste snötid jag någonsin varit med om här. Huset var under snön och gatan var en vit tunnel, där man inte var så helt säker på att den övre delen verkligen var av luft. Grannarna hälsade på varandra från taken med snöskyfflar i näven och trädgårdarna var vita hav som man tog sig över med skidbåtar.
den 23 februari
Sedan drygt en vecka åker jag inte längre skidor och våren har med stor glupskhet ätit sig igenom lager efter lager av snö. Gatan är nästan snöfri och ingen är längre på taket. I trädgården kan man pulsa sig fram rätt bra och huset börjar se ut nästan som vanligt. Grillen som jag i februari såg blänka till som ett silvermynt långt nere i snön under mina fötter, går att känna igen som grill.
den 23 mars
En vinter av era rejäla mått har vi inte haft i Skåne, men dock tre månader med snö och vinterväder, vilket jag under mina snart femtio år i detta lanskap inte upplevt tidigare. Nu är all snö borta i vårt sydvästra hörn av lanskapet och alldeles nyss, då jag tittade ut mot den värmande vårsolen från balkongen, fladdrade en citronfjäril förbi. Buskage och planteringar har nog ännu inte något att erbjuda en fjäril …
En citronfjäril låter vackert och avlägset. Här dröjer det väl ett tag till innan det är barmark.
I eftermiddags var det 17,9 grader i skuggan, soldis och under en promenad fick jag syn på årets andra citronfjäril. Min fjärilsbok ger besked om att gårdagens lite blekare variant var av honkön, medan dagens klart gula fjäril var en en hane. Så här års får de hålla till godo med tussilago, sälg och andra videarter. Sälg i form av videungar har jag redan sett, men än har jag inte traskat iväg till mina tussilagoställen inom gångavstånd. Men i rabatterna är det full fart på snödroppar, vintergäck och någon variant av krokus. Tulpaner och andra lökväxter har börjat dra sig upp över markytan.