Något för en vanlig torsdagsmorgon kanske?
Friedrich von Logau (1604-1655):
Menschliche Torheit
Wenn keine Torheit mehr wird sein,
So wird die Menschheit gehen ein.
Tolkningsförsök:
Mänsklig dårskap
När all dårskap når sitt slut,
Skall mänskligheten blomma ut.
Nej, det blev visst inget vidare. Så här då:
Mänsklig dårskap
När ingen dårskap mer finns kvar,
Vi slutet nått av mänsklighetens dar.
I väntan på ett bättre förslag…
Jag har ett så kallat FGB-förslag* att stolt presentera:
När ingen dårskap längre finns
så vinkar mänsklighetens stins!
Vilket ju i varje fall rent metriskt låter någorlunda… Sedan må det vara hänt att statens järnvägar inte var allmängods på Friedrich von Logaus tid, och kanske än mindre stinsen.
*Inspirerat av Frans G Bengtssons lite friare förhållningssätt till källtexten, det vill säga.
Ursäkta mig, Bodil, och tack för din läsvärda blogg. Just i dag har jag som synes färre måsten än vanligt att uträtta och kan i stället ägna mig åt att kommentera noga valda blogginlägg helt fritt…
Det här var tokroligt, Bodil
Mitt förslag:
”När dårskapen sin ände nått
blir mänsklighet ett minne blott”
Jag har värre alternativ.. inspirerad av er båda. 🙂
Jag tar fan i båten och gör ett eget försök:
När ingen dårskap längre återstår,
människosläktets livstråd slutet når.
Det här med dårskapen är tankeväckande.
Jag har hittat ett annat smakprov på von Logaus epigramkonst.
En existentiell fundering som jag känner igen hos mig själv:
Weißt du, was in dieser Welt
Mir am meisten wohlgefällt?
Dass die Zeit sich selbst verzehret
Und die Welt nicht ewig währet.
Tack, Ola, Marlena och Lars, för roliga och uppfriskande varianter. Kanske blir det fler…